- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
45

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

det enda han hade tillräckligt utav, skulle han ha
offrat åt henne. Vid hennes sida kunde han kanske
ha blivit en god människa. En vacker och älskvärd
man var han redan, men om icke ett grymt öde hade
skilt dem åt, skulle han ha blivit rätt annorlunda,
och fröet till allt det goda, som nu var förkroppsligat
hos honom, hade då utvecklat sig. Men nu, nu skulle
denne eländige parveny till smedpojke snappa bort
henne! Ack, man kunde vämjas vid att se, huru
orättfärdigt livets håvor delades! Han greps av ett
förnyat raseri över detta, och om han i detta
ögonblick hade kunnat erinra sig några gripande citat
ur klassikerna, skulle han ha börjat deklamera.

IV.

På lördagen hade Horstmann ett samtal med
direktören för den fabrik, som skulle leverera
materialet till bron, och då han klockan tio på kvällen
kom hem till sitt hotell, fann han ett par rader från
Bert Holleder:

"Käre Hr Horstmann! Fröken D. kommer på
balen i konstnärsföreningen. Hon sade mig, att det
skulle glädja henne att få träffa Eder där. Jag
tror, att Eder sak ligger bra till. På återseende.

Eder H."

Ingenjören hade nästan glömt festen för sitt
arbete; han hade ännu icke tänkt på att öppna
kofferten, som innehöll hans kostym. En hel timme
tog påklädningen, huru mycket hän än skyndade sig.

Man hade sagt honom, att omkring fem hundra
människor skulle vara med, så han blev mycket
förvånad över att se ett stort, halvmörkt rum, som i
första ögonblicket föreföll honom tomt, då alla
gästerna hade trängt sig tillsammans i bakgrunden.
Medan han gick genom den stora salen, greps han av
en underlig beklämning, en känsla, som han ännu
aldrig känt — därför smög han nu bort i den
bortersta ändan. Framför honom sågos vita skuldror,
brokiga ryggar, ett virrvarr av fantastiska huvud-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free