Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ni vara glad med de glada. Åh, hör — nu spela de
min älsklingsvals — det är synd, att ni icke dansar,
nu måste jag i väg.
Hon nickade mot Horstmann, räckte handen till
en herre, som bugade sig för henne, och försvann ånyo
i balsalen.
I början var Annas min nästan mörk, ty hon måste
hela tiden tänka på, vad som förestod henne. Men
dansen och musiken drog henne med, hon berusades
av dess glans, av champagnen och det smicker, som
från alla sidor mötte henne. Hon hade alltid gjort
lycka på baler, men hon hade aldrig, som i afton,
varit medelpunkten, icke endast den vackraste utan
också den som bar den elegantaste klädningen. Blott
då hon kom att tänka på Bert, överväldigades hon
av den bittraste smärta. Hon trodde, att hon hatade
honom. Allt skulle vara slut mellan dem. Och ändå
sökte hennes ögon oemotståndligt honom, det
plågade henne att se honom skratta och skämta med
andra unga damer — men lutad mot en av salens
pelare stod en annan och slukade henne med ögonen.
Hon vände rysande bort huvudet var gång, hon kom
i hans närhet. Honom ville hon icke tänka på. När
natten var förliden, när ljusen brunnit ned och
musiken tystnat kunde han komma och få hennes svar.
Horstmann hade talat med Bert. Annas beteende
var honom en gåta. Men Bert lugnade honom. Saken
låg väl till för honom, enligt hans mening komme
fröken Düsbach obetingat att säga ja.
— Gå bara och tag er en flaska champagne, laga
till en flott kärleksförklaring och slå sedan till!
Horstmann drack champagne, men gick sedan ut.
I vestibulen stodo redan flera damer, som gjorde sig
i ordning för uppbrott.
Horstmann smög sig genom en sidodörr ut på
gården. Det regnade icke längre, men tjocka, grå moln
drevo ännu över himlen. Gruset knastrade under
hans fötter, musikens toner blandade sig med
regnets plaskande från takrännorna.
Horstmann andades djupt, den friska luften gjorde
honom gott. Han sökte klara sina tankar. Varför
stod han egentligen efter denna unga flicka? Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
