Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
hade träffat henne i sällskap och lagt märke till
hennes ovanliga skönhet. Då han hörde, att hon var
av god familj, beslöt han att anhålla om hennes hand;
rik som han var ansåg han sig kunna välja den som
behagade honom. Han hade i första ögonblicket icke
tänkt på möjligheten att få en korg. Den
möjligheten kom först senare för honom, och då var det
bara hans fåfänga, som opponerade sig. Men nu led
han helvetets kval var gång han såg henne dansa
med en annan utan att bekymra sig om honom. Han
skälvde av ångest vid tanken på det svar, hon skulle
gé honom. Och han förstod, att ett avslag icke
endast skulle förstöra en av hans framtidsplaner, utan
att hon genom att giva honom nej skulle slita något
frän honom, som han oupphörligt den sista tiden
önskat och längtat efter. På förhand led han alla
dessa kval, kärleken skulle bereda honom, ty det stod
plötsligt klart för honom, att hon icke endast var
ett passande parti utan den enda, han eftersträvade.
Han älskade henne–—
Intill denna stund hade han aldrig känt kärlek till
något utan möjligen till sin moders minne. Han hade
behärskat människor, påverkat dem med sin vilja
men aldrig själv varit upptagen av dem —. Men nu
kände han, att han var helt och hållet betagen av
denna unga kvinna. Hon hade förhäxat och
förtrollat honom. Om hon i detta ögonblick hade stått
framför honom, skulle han ha sagt: "Gör med mig,
vad du vill! Dig tillhör jag!" — Han kände, att han
gick sitt öde till mötes genom att giva efter för
sin uppblossande lidelse, han kände huru den tog
fotfästet från honom, slet ut honom ur den tillvaro,
han hittills fört, kände, att den skulle driva honom
till att handla rakt emot allt det, som hade varit
rättesnöret i hans livsgärning. Hans förstånd
upprördes och rådde honom att fly dessa människor, i
vars sällskap han passade så dåligt, och att
återvända till den stilla ensamheten, där hans krafter
hade fått växa fram.
Men änskönt en inre röst ropade till honom, att han
rusade i armarna på olycka och elände, var det honom
omöjligt att övervinna sina känslor, han måste följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
