Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
han längtade också efter att se sin storhet bekräftad
av hedersbetygelser.
Halvvägs upp på berget hade en annan entreprenör
byggt en stor restaurant i hopp om folk, som från
grannstäderna gjorde utflykter för att bese
byggnadsarbetet. Här satt den utvalda delen av sällskapet
bänkad, medan arbetarna nere i dalen hade fått ett
marketenteri inrättat. Anna hade kommit med Bert
och Dehwitzes, hon satt bredvid Horstmann, som i
dag var festens medelpunkt, och hon sökte visa sig
så älskvärd som möjligt med anledning av dagens
betydelse.
Direktören för järnbruket höll ett högstämt tal för
ingenjören, kallade honom för en genial
byggmästare, vars like man förgäves kunde söka efter i hela
världen. Alla de, som hade del i arbetet, kände sig
hedrade vid dessa ord, och alla unnade Horstmann
den eloge, han fick. Man drack ofta, och
champagnen bragte sällskapet i hög stämning. Ett oerhört
jubel bröt löst vid talets slut. och då Horstmann skulle
tacka, var det honom omöjligt att säga mer än ett
par ord, hans röst kvaldes av rörelse, och tårarna
kommo fi-am i ögonen.
Han kände sig som i en dröm, som lyfte honom
upp till en glädje, som han aldrig känt eller anat;
det var han, som stod på lyckans tinnar, varifrån han
kunde överblicka hela den förflutna tiden, som låg
djupt nere i avgrunden under honom. Hans hjärta
bultade vilt och våldsamt, lyckokänslan blev så
mäktig, att den var nära att kväva honom, men en ännu
större fröjd väntade honom! Hurraropen, som hade
hälsat skålen och som besvarades nere från dalen av
hans arbetare, hade knappt tystnat, förrän hans
hustru under ändlöst jubel slog armarna om hans
hals och kysste honom.
Han måste uppbjuda all sin självbehärskning för att
icke ge sin rörelse luft. I detta ögonblick var han
nära att önska, att det måtte hända ett och annat,
som kunde stilla det överväldigande jublet och bringa
folk till besinning. Och Försynen uppfyllde denna
önskan på det förfärligaste sätt. Mitt under festen
kom en underrättelse som knappt hade blivit kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
