Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
gjord, förrän allas ansikten bleknade. Från alla håll
hade inströmmat telegram med lyckönskningar, som
upplästes vid bordet, och samma champagneglada
skrikande stämma meddelade nu, att en fruktansvärd
järnvägsolycka hade ägt rum i Szegedin. En bro
hade störtat ihop, så att tåget hade från en
svindlande höjd fallit ned i Theisfloden. Antalet döda och
sårade –
Döden själv trädde här fram med all sin fasa och
bragte glädjen till tystnad.
Horstmann var den siste, som fattade, vad som
skett. Han gick från bordet för att i ro genomläsa
telegrammet. Det var en fruktansvärd olycka, många
människoliv hade gått till spillo. Men vad angick
det honom? Han tillkallades. Varför? Bron hade
han själv anlagt, det var ett av hans sista arbeten!
Skulle man kanske välta skulden på honom? Hade
olyckan skett, därför att han hade begått ett eller
annat fel, försummat en nödvändig
försiktighetsåtgärd vid brons byggande?
Han rev telegrammet i tusen bitar och kastade
papperslapparna på marken, såsom han därmed
tillbakavisat den beskyllning, som hotade hans ära. Men
förebråelsen tyngde mycket starkt hans bröst, och i
hans öron lät anklagelsen för lättsinne ständigt
högre. Just vid denna brobyggnad hade han måst
skynda sier för att få järnvägen färdig i rätt tid. och han
hade icke i brådskan undersökt sitt material eller
bekymrat sig tillräeklifrt om de olika delarna.
Egentligen var det icke hans verk, han hade huvudsakligen
överlåtit arbetet till en man, som han kort tid
därefter måste avskeda på grund av bedrägliga
förhållanden. Men vad angick det hela honom? Bron
hade ju efter sitt fullbordande blivit undersökt, prövad
och befunnen god. Den hade hållit i åratal, hans
ansvarstid hade för länge sedan utlupit, vad kunde
man då fordra av honom?
Men icke desto mindre ljöd det i hans öron som
Tikringninu-: Femtio döda! Femtio människor hade
funnit döden på grund av hans vårdslöshet! Han
ryste, medan han grubblande såg ned i floden, vars
Vågor mumlande brusade i nattens mörker. Så ru|^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
