Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
tade bron för att där avlägga räkenskap och förklara
orsaken till olyckan.
Han förklarade, att han icke hade någon skuld till
olyckan, enär garantitiden var utlupen; för resten
kunde till och med de sakkunniga blott anföra
förmodanden, någon direkt orsak kunde de inte påvisa; men
icke desto mindre ville man göra sak mot Horstmann
på grund av de andra beskyllningarna. Han måste
sända bud efter sina böcker och efter gamla kontrakt
för att kunna bevisa, att allt hade gått ärligt till. Men
då han klargjort en fråga, döko tio nya anklagelser
upp. Skulden för allt, som hade gått galet vid de
banor. han hade byggt, kastades nu på nonom: varenda
dag riktade tidningarna rasande angrepp mot honom.
Som en stormvind flög hans namn genom landets press
och blev överallt hånat och brännmärkt. Icke en enda
vän höjde en röst till hans försvar. Han stod alldeles
ensam. En eftermiddag, då han kom hem, fann han en
hotfull människomassa samlad vid hotellets port. Man
ville riva ned det hus, där han bodde. Värden hjälpte
honom i väg genom en bakdörr, genom trädgården och
ut på en bakgata, och han måste söka sig logis i ett
eländigt näste, där ingen kände honom. Men allt
utstod han, all denna förnärmelse bar han, som om allt
varit tomma ord. Ju större de beskyllningar voro, som
riktades’ mot honom, desto trotsigare lyfte han
huvudet och desto stoltare uppträdde han. Han förstod att
med lugn Skärpa bringa både domare och sakkunniga
till tystnad.
Endast på kvällarna, då han kom hem till sin usla
kammare och satt ensam med sina tankar, hemsöktes
han av ’en ångest, som inte lät sig fördrivas. Den
första natten hade han utan att ana, vad som
väntade honom, pratt till sängs och dödstrött försökt sova.
Men sömnen flydde från hans läger. Först irriterades
han av den genomträngande karbollukten, som hade
hängt vid hans kläder och som erinrade honom om
förmiddagens syner. Alla de döda ansiktena kommo
fram. han såg tydligt och klart till och med de lik, han
blott flyktigt hade kastat en blick på. Han ville inte
låta sig överväldigas av sina upphetsade nerver. Med
uppbjudande av hela sin viljestyrka försökte han ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
