Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
ra, är smicker. De hade lika gärna kunnat be den
där löjtnanten komma för att avfyra ett par kanoner.
Det hela är humbug! Hon behövde sannolikt ett och
annat lockbete för att locka folk till huset efter
skandalen.
— Vilken skandal?
— Nej, vet ni! Den måste ni ha hört talas om!
—- Jag visste inte ens att fru Horstmanns man
levde. Jag trodde, han var död för länge sedan.
— Död! Jo, det vill jag lova! Nå, vad den saken
beträffar, så är han inte mycket bättre än en död man.
Han promenerar på gatorna, äter, dricker, tänker, men
det finns ingen, som tager den minsta notis om honom.
Han är som ett kringirrande spöke, man korsar sig,
då man möter honom. Han är Düsseldorfs paria.
Nyligen visade han sig uppe i konstnärsföreningen. Där
blev ett tissel och ett tassel, som om han varit smittad
av pesten. Han slog sig ned vid mitt bord — nå, jag
tyckte synd om honom och blev sittande jämte ett par
konstnärer, men officerarna och assessorerna stucko
i väg; de ville inte ha något med honom att göra.
Då situationen blev allt mera ohållbar, föreslog jag
honom ett parti schack, men han avslog mitt förslag.
Han sade inte tre ord. Han endast drack sitt öl,
tittade på oss och gick sedan sin väg.
— Men vad har han då gjort?
— Han är tokig — helt enkelt!
— Tokig!
— Han var på Grafenberg i sex veckor — Men
det är mig ofattbart, att ni inte har hört talas om
saken. Det var dock den största skandal, vi haft i
mannaminne !
— Men så berätta då, vad som hänt!
De båda männen gingo ut i vinterträdgården och
slogo sig ned på en bänk under en stor palm, vars
breda blad bredde ut sig som ett parasoll över dem. Frän
en ampel av brokigt färgat glas föll ett matt sken över
det lilla rummet, varifrån man genom de tunna
si-dendraperierna kunde se ut i det starkt upplysta
vardagsrummet. Medan Oberstadt i en ivrigt viskande
ton berättade om händelsen, lät målaren sina blickar
riktas än på Anna, än på den unga styvdottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
