Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
— Ni vet väl då åtminstone, att Horstmann har
byggt den stora Luringerbron. Vid invigningen hade
han ansett, att man borde ha givit honom en orden,
en titel eller någonting i den vägen. Men det skedde
inte, ja, man nämnde inte ens hans namn vid det
tillfället. Orsaken till detta var, att han hade
komprometterat sig alldeles fruktansvärt i Ungern. En bro, som
han hade byggt, störtade i Theiss — men ni har väl
hört talas om Szegedinolyckan ?
Fernow erinrade sig, att han en gång hade läst om
katastrofen i en gammal tidning, som hade letat sig
väg till det holländska fiskläge, där han idkade
studier. Men de närmare omständigheterna kände han
inte till.
— Under själva festmiddagen märkte ingenjör
Horstmann, att han var förbigången — om han var
full eller om det för första gången gick runt för
honom, kan jag inte säga, men ett är säkert, han for upp
och kallade ministern för lushund och svinpäls, ja rent
ut svinpäls vrålade han till excellensen. Jo, jo,
Horstmann är en karl på sitt sätt. Sedan han sjungit ut sin
mening, störtade han i väg och in på en krog, där han
tillsammans med sina arbetare drack sig stupfull. Om
natten försökte han och några likasinnade spränga
bron i luften! Den som bär sig åt på det sättet
måste med all säkerhet vara sinnesrubbad.
— Men bron står ju kvar ännu, invände målaren.
— Ja, lyckligtvis, gästgivaren fattade misstankar,
så att polisen kom tillstädes. Men de höllo då på med
att bryta upp dörren till det rum, där dynamiten
förvarades. Var Horstmann sedan uppehöll sig de två
följande dagarna, är det ingen som vet. Tredje dagen
efter skandalen kom han tillbaka till Düsseldorf, min
far mötte honom på gatan, och då såg han vad
kläderna beträffade ut som en luffare. Min far låtsades
om ingenting, lyckönskade honom endast med
anledning av brons invigning, men då började Horstmann
tala, skälla och och domdera. Han hade ju blivit lurad
och bedragen på det skändligaste, hade till brobygget
satsat ett par hundra tusen. Stadsarkitekten från
Berlin, som var hans svurne fiende, hade
sammansvu-rit sig med ministern för att krossa honom. Att min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
