Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
och dotter vid middagsbordet, kom tjänsteflickan med
hud, att fru Düsbach var svårt sjuk och att hon var
ensam, enär kaptenen och frun båda voro bortresta.
Anna rusade upp med ett skri av förtvivlan och sade,
att hon ögonblickligen måste gå till sin mor.
Horstmann lät jungfrun upprepa sin berättelse, som var
mycket oredig, eftersom den sluga gamla damen
lyckats göra henne alldeles virrig. Under tiden vred
Anna händerna, bad under tårar att få gå. Horstmann
svor till och yttrade i osäker ton:
— Först skola vi äta slut. Det passar sig inte, att
min hustru på det viset rusar från bordet.
När Anna kom till den gamla frun, föreföll denna
verkligen vara dåligare än vid det förra besöket. Hon
hostade och klagade jämmerligen. Då dottern
förvånad frågade, om det verkligen stod så illa till, for hon
rasande upp.
— Du skulle bara vara i mitt ställe. Åh, milde Gud,
varför skall jag lida så gräsligt.
Hon fortsatte att hosta och stöna, tills doktor
Zim-mer infann sig. Då blev det bara ännu värre med
smärtorna i bröstet och det såg nästan ut som skulle
hon förlora sansen. Den gamle läkaren fick med stort
besvär undersökt henne, så som hon kastade sig fram
och åter i sängen. Då han var färdig och Anna följde
honom ut i tamburen, sade han med en ryckning på
axlarna:
— Allvarlig fara föreligger säkert inte, men vid er
mors ålder äro dylika anfall aldrig helt ofarliga. Det
är illa, att er syster just nu är bortrest.
— Och det värsta är, att hon inte uppgivit någon
adress. Jag har på vinst och förlust telegraferat till
Wiesbaden, men ännu har det inte kommit något svar.
— Det var verkligen ett oförsvarligt lättsinne.
Läkaren vände sig om.
— Kan man anförtro åt jungfrun att vaka över
henne i natt?
— Det tror jag knappast. Om ni anser det vara
bäst, kan jag stanna hos mor.
— Det vore säkerligen bäst.
Vansinnig eller icke? 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
