Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Han räckte Anna handen, som hon ett ögonblick
behöll i sin, medan hon yttrade:
— Kära geheimeråd, vill ni göra mig den stora
tjänsten att själv förklara förhållandet för min man.
Han har på den senare tiden blivit än mer misstrogen
än tidigare.
— Jag skall strax gå hem till honom.
Anna stannade hos sin mor över natten. Sedan
jungfrun gått och lagt sig, lade Anna sig i sin systers
säng och sov den rättfärdiges sömn till långt fram på
morgonen. Sedan åto de båda damerna frukost i lugn
och ro, medan de överlade om, vad som borde göras
härnäst. Fru Düsbach ville genast bli förd hem till
Anna.
Horstmann lät narra sig, trots att han misstänkte
att det kunde få otrevliga följder, om han lät sin
svärmor komma till hans hem igen. I sammanlagt åtta
dagar låg fru Horstmann nu för döden och var än litet
sämre, än en smula bättre. Ehuru Horstmann endast
ett ögonblick sett sin svärmor vid inflyttningen, gick
det inte många timmar, innan han fick märka hennes
närvaro i huset. Middagsmåltiden bestod numera
nästan alltid av sjukmat: havresoppa, vattenrisgröt och
hönsfrikassé, så att Horstmann, som var van vid
kraftigare livsmedel, icke kunde bli ordentligt mätt.
Anna hade genast förklarat, att hon måste sova hos
den sjuka om nätterna, men det hade Horstmann på
det mest bestämda sätt motsatt sig. Nu hämtades
Anna genom att avtala med modern, att denna skulle
ringa mitt i natten eller framåt morgonen.
Horstmann, vars sömn var orolig och lätt att förstöra,
rusade alltid upp först, medan Anna låtsade som om hon
ingenting hört, när den gamlas klocka ilsket klingade
genom nattens tystnad. Han led förfärligt av denna
oro, hade otrevliga drömmar och kunde ej falla i sömn,
sedan han blivit väckt.
En eftermiddag, då Horstmann satt fördjupad i
dystra tankar, knackade det på dörren till hans
arbetsrum. In trädde en herre, som presenterade sig som
pastor Eierland och meddelade, att han biktat fru
Düsbach och givit henne nattvarden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
