Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
lustigt liv —■ och du behandlar mig som du inte skulle
vågat behandla en skurgumma. Jag har varit din slav
och du har uppfört dig som min bödel!
— Tig! Tig då, eljest sker här en olycka!
Han hade fattat henne om armen. Hon slet sig lös
och sade med en röst, som var kvävd av raseri:
— Slå till, slå bara till, om du vågar!
Han stötte henne ’bort ifrån sig och svarade
jämförelsevis lugnt:
— Du infernaliska fruntimmer, gå och packa dina
saker. I morgon resa vi.
— Åh, en sådan narr du är. Jaså, jag skulle resa!
— Jag befaller det och jag är din man.
— Min man, min man! En nattmössa, det är vad
du är.
Horstmanns ögon stodo fulla av tårar, det stod skum
om munnen på honom som på ett vilt djur. Men han
hade ännu ej givit vika för den vrede, som skakade
hela hans kropp, och han måste taga stöd mot bordet
för att hålla sig upprätt.
— Varför ville du inte resa, när jag ber dig om det.
— För att det inte passar mig. För att jag
föredrar att stanna här.
— Det är kanske något, som håller dig kvar här?
— Det är inte omöjligt.
Nu kom han långsamt bort till henne, med stolta
ögon och böjt huvud. Han tog henne om båda
händerna och frågade lugnt:
— Är det sant? Är du mig otrogen?
I hela hans ansikte låg en så outsäglig smärta, att
hela hennes fruktan försvann. Fräck som en sköka
skrattade hon honom rakt i ansiktet:
— Ja, naturligtvis är jag otrogen.
Knappt hade de orden gått över hennes läppar,
förrän hon ryggade tillbaka, gripen av förfäran över den
förändring hans ansiktsuttryck undergick. Ådrorna i
pannan svällde upp under den röda huden. Han
utstötte ett stönande ljud, i det att han tog henne i
armen så att det knakade. Hon skrek högt i dödsångest.
Då slog han henne i ansiktet, så att blodet började
rinna. Horstmann varken hörde eller såg, han grep
henne i håret och släpade henne med sig samt kastade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
