- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
171

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

därefter över henne. Han rev sönder hennes
sidenblus och slog på den vita, runda skuldran, medan hon
först med höga skrik och därefter med en dov jämmer
vred sig vid hans fötter.

Emellertid hade ljudet av skriken hörts till det rum,
där de andra sutto. Dehwitz stormade uppför
trappan, kastade sig över svågern men fick ett sådant
knytnävsslag, att han tumlade tillbaka. En
slaktardräng, som tillfälligtvis uppehållit sig i förstugan,
kom till hjälp, men Meves nöjde sig med att hålla vakt
vid dörren, medan han stoppade sin pipa. Pigan
tillkallade en främmande herre, som gick på gatan.
Männen angrepo Horstmann, som värjde sig med
våldsamma slag.

Medan Horstmann i vild förtvivlan såg bort
mot dörren, rusade slaktardrängen på honom och slog
honom i hjärttrakten, så att han föll omkull. Endast
med största möda kunde de fyra männen hålla honom
kvar på golvet. Slaktardrängen satte sitt knä på hans
bröst och pressade hårt hans huvud mot golvet.
Jungfrun kom med några handdukar och nu band
slaktardrängen Horstmann från huvud till fot,

Läkare tillkallades och undersökte Anna. Efter en
stund kom geheimerådet Zimmer och hörde så under
tystnad på berättelsen om det förfärliga uppträdet. Dä
kaptenen frågade, om Horstmann för framtiden
komme att bli farlig för sin omgivning, svarade
geheimerådet :

—- Nej, han är färdig med livet och livet med
honom.

XII.

Anna låg till sängs några veckor, tills alla spår av
misshandeln voro försvunna. Det enda mera
varaktiga som den hade förorsakat var en ganska framträdande
nervositet. I början av maj kunde fru Horstmann
åter för första gång gå ned i trädgården. En dag
kom fru Düsbach ned till heniäe här och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free