- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
180

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

lingen och redan under vinterns lopp lades grunden
till det första husbygget i Ögatan.

Tidigare än det var skick och bruk satte fru
Horstmann på hösten i gång nöjessäsongen. Ilon använde
både smicker och ödmjukhet för att få se i sitt hem
envar i Düsseldorf, som på något sätt var en
bemärkt person. I början kom det mest ungt folk,
konstnärer och officerare, men längre fram sade inte ens
de mest framstående personer nej till hennes
inbjudan. På ingen annan plats var maten så utsökt, flöt
champagnen så ymnigt eller var sällskapet så
muntert. I kvickhet och skönhet överträffade ingen frun
i huset.

Men när gästerna med trött röst sagt god natt,
blev det ohyggligt i de tomma rummen. Anna vågade
sig stundom ej in i sovrummet, som hon förr delat
med sin man, men där hennes säng nu stod avlägsnad
och intet längre erinrade om honom. Och dock
föreföll det henne som om han osynligen var närvarande,
när hon öppnade dörren. Hon skälvde av dödlig
ångest för att han plötsligt skulle blåsa ut hennes ljus
och strypa henne med sina stora händer.

XIII.

På vänstra stranden av Rehn, en timmes väg från
Romannshausen i en vacker trakt mellan gröna ängar
och lummiga lövskogar ligger Reichenberg, fordom
lustslott, numera sinnessjukanstalt.

Här bodde Horstmann i ett av anstaltens vackraste
och ljusaste rum. Ingenting i omgivningen förrådde,
att han var inspärrad på ett dårhus. Dock voro de
höga fönstren stängda med ett starkt, men behändigt
dolt gallerverk, som utmärkt passade samman med
byggnadens stil.

Horstmann satt med ryggen mot fönstret.
Fördjupad i sina egna tankar stirrade han frånvarande
i en uppslagen bok, som låg på bordet framför honom.
Meves tronade i soffan och hade knäppt händerna
över magen. På den senare tiden hade han blivit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free