- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
193

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193

vara lycklig. Den stackars lyckan! Du milde
himmel, jag var ju inte ens en gång lycklig! Vad är
egentligen lycka? Att ha ro är visst det allra bästa.

–– Om jag bara visste, vad jag skulle göra för

att glädja honom. Jag önskar, att jag kunde säga
något, som kunde trösta och uppmuntra honom."

Horstmann såg nu lugnare ut.

— Vad har du tagit dig för hela denna tiden, Anna?

— Jag? Jag var först sjuk och låg i flera veckor,
men det berättade jag dig ju i ett av mina brev. Och
därefter, därefter ha vi levat mycket stilla.

— Vilka vi?

Hon nickade och tillade hastigt:

— Och Lotte, det barnet håller av dig av hela sin
själ. Här är för resten ett brev, som hon gav mig
åt dig.

Han stoppade brevet i en ficka och sade:

— Jag skall läsa det senare. Lotte håller alltså
verkligen av mig? Och jag, som aldrig bekymrat mig
om henne. Hon är alldeles som modern, som också
höll av mig.

Han teg en stund och satt i djupa tankar. Därpå
frågade han:

— Har du haft många bjudningar?

— Nej, ingen alls!

— Men du har väl ändå träffat dina goda vänner?

— Endast helt få. Jag har ju sagt dig, att vi
levat mycket stilla.

— Är Holleder ännu i Düsseldorf?

Anna trodde, att hennes hjärta skulle stanna vid
denna fråga, hon hade mest lust att rusa upp oqh
fly långt bort. Omsider sade hon:

•— Det vet jag inte.

— Har du inte träffat honom?

— Inte på den senaste tiden. Jag har mött honom
på.gatan då och då, men nu är det länge sedan jag
såg honom.

— Vad! Har du inte eljest varit tillsammans med
honom?

Hon märkte, att han ånyo började bli orolig. Hans
händer, som kramade käppen, darrade och han
borrade doppskon ner i jorden. Han talade hastigt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free