Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
andfått. Båda visste, att varje ord hade betydelse.
— Nej, inte annars! Jag har bara träffat honom
på gatan.
— Har han inte besökt dig?
— Nej. Jo, en gång var han på visit, men inte
oftare. Jag lät förklara att jag inte var hemma, ty
jag var så sjuk.
— Åh. Gud give att det vore sant!
— Det är sant!
— Hm. Åh, kunde jag bara tro dig.
Åter stönade han och hans röst var hes av
sinnesrörelse, då han sade:
— Kan jag tro dig, Anna?
Hon tog hans hand och såg in i hans förtvivlade,
förgrämda ansikte. Hon tryckte sina av tårar
fuktiga, heta ögon mot hans panna och stammade:
— Det är sant, Gustaf! Tro mig nu. Åh, jag
ber dig så innerligt att lita på mig. Jag har
verkligen inte träffat honom, sedan du reste bort.
Aldrig hade hon sagt en fräckare lögn än i detta
ögonblick. Men hon ljög för att skona honom, mera
av medlidande med honom än för sin egen skull.
Hon önskade innerligt, att hennes ord varit sanning.
Och hon hade bara en önskan, nämligen att han
aldrig skulle få veta, hur hon bedrog honom.
Hennes feberheta händer ströko över hans kinder, över
hans gråa hår. Hon log samtidigt med att tårarna
strömmade ned över hennes ansikte, medan hon
ständigt upprepade:
— Tro mig denna enda gång! Käre Gustaf, säg
att du tror mig. Den gången du blev så ond, ljög
jag. men det gjorde jag för att jag den gången
hatade dig och ville göra dig ont. Jag skulle säkert
aldrig ha sagt, att jag varit dig otrogen, om det varit
sant. Förstår du inte det? Säg, att du tror mig nu.
En djup, jämrande suck banade sig väg över
Horstmanns läppar.
— Ja, jag tror dig.
De sutto en stund stilla hand i hand. Direktör
Häusser, som närmat sig längs en sidogång, smög
sig försiktigt bort, då han såg dem sitta där så tysta
och lugna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
