Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOMAS.
Ja, men var icke orolig, Angela. D et är en
gammal qvinnas kyss, och den kom m er upplöst
i tårar; det är två döende läppars sista sm ärt-
samma rörelse; det är ett sista farväl från en
varelse, som inom några timmar upphört att exi-
stera.
LORENZO.
Jag förstår ej.
TOMAS.
Hon . . . denna stackars qvinna lät kalla mig
till sig i dag på morgonen; jag fann slutligen
vägen till den vindskammare, i hvilken den dö-
ende bodde. Hon sade mig sitt namn; jag hade
annars aldrig kännt igen henne. Och på samma
gång, som hon bedyrade mig, att hon var oskyl-
dig, bad hon mig dock, att jag skulle försöka
utverka hennes förlåtelse hos dig.
LORENZO.
Jag förstår ej ett enda ord af allt, hvad du
säger.
TOMAS.
Erinrar du dig din moders död?
LORENZO.
Hur kan du fråga det, Tom as! Jag kände
icke min far; han dog, då jag ännu var ett litet
barn, men min mor . . . Ack, min älskade moder!
(Rörd.)
TOMAS.
Erinrar du dig, att, då hon oförm odadt kände
döden nalkas, hon ville tala med dig, men kunde
icke tala längre, och hur hon då konvulsiviskt
ryckte af sig en dyrbar medaljong, från hvilken
hon annars aldrig skilj des, och lade den i dm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
