Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 2 och 3 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattenrättsförordningen, 2 och 3 §§. 5
•2 g.
»Går vattendrag emellan två byar eller hemman, må ej ene
strandegaren qvarn eller annat vattenverk å sin grund så bygga att
den andre i sin rätt öfver vattnet lider förfång.
Är strömfall så beskaffadt att för tillgodogörande deraf
strand-egarne å ömse sidor hafva af nöden dambyggnad hvar å den andres
grund, bjude då den, som bygga vill, den andre att gemensamt
dammen bygga och nyttja; vill ej denne i byggnaden deltaga, vare
ändock pligtig nödigt damfäste lemna, der rätten pröfvar sådant
kunna ske utan synnerligt men, och ersättning till fulla värdet
gifves för mark, som af damfästet upptages, så ock för olägenhet,
som eljest af byggnaden komma må.
3 g.
Lägges dam å grund, som hörer båda strandegarne till, njute
hvardera lika lott i det vatten, som vid dammen samlas; och
be-stämme, i brist af åsämjande, rätten, efter ty skäligt pröfvas, huru
dammen byggas och hvarderas lott i vattnet uttagas må.
Bygger endera ensam dammen, må honom ej förmenas att den
andres lott i vattnet nyttja intill dess denne, såsom nedan sägs,
sin rätt gällande gör.»
Ur motiven: »2 § innehåller en negativ bestämmelse rörande den
rätt, hvarmed, då ständerna å ömse sidor om ett vattendrag tillhöra
olika egare, den ene i förhållande till den andre eger att för ett visst
ändamål tillgodogöra sig det öfver hans grund flytande vattnet.
Visserligen är det en allmän regel, att ingen får förnärma annan i hans rätt,
men då, såsom i det här afsedda fallet, de ömsesidiga rättigheterna så
nära ingripa i hvarandra, att en i allmänhet loflig åtgärd, som den ene
strandegaren vidtager å sin grund, kan göra intrång i den motsatta
strandens egares rätt, torde här ej böra saknas ett förklarande, att en
sådan åtgärd ej får vidtagas.
Då en återblick på våra äldre lagar säkerligen kan i väsentlig mån
lätta uppfattningen af såväl 2 § som nästföljande gg, lemnas här en
kort framställning af de med förevarande ämne närmare sammanhang
egande äldre lagbuden.
De fleste af landskapslagarne innehålla bestämmelser om qvarnar,
hvilka jemte fiskeverk voro de enda af desse lagar kända
vattenbyggnader. I fråga om rätt till anläggning af qvarn stadgar äldre
Vestgötalagen, att, ehvad marken utgjordes af allmänning eller vore för byn
samfällig, den egde qvarnställe, som derstädes först byggde. Ingen fick
så bygga, att skada derigenom tillfogades annans tomt, åker, äng eller
väg, ej heller äldre qvarn eller fiskeverk. Vid qvarnbyggnader i
all-männingsvatten, hvars andra strand egdes af annan person, var det
tillåtet att öfverbygga två tredjedelar af vattnet, men en tredjedel borde
lemnas öppen. Rättighet att erhålla damfäste å annans motsatta strand
förefans ej, utan skulle under nyss nämnda förhållanden sådan rätt
för-värfvas med iakttagande af enahanda formaliteter, som för öfverlåtelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
