Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 2 och 3 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Vattenrättsförordningen, 2 och 3 §§.
af annan fast egendom voro stadgade. Likaså borde, der någon byggde
qvarn å egen mark samt motsatta sidan utgjordes af allmänning, som
tillhörde annan by, rätt till damfäste köpas af dem, hvilka egde jorden
i samma by. Den, som byggt qvarn i allmänningsvatten, egde att
begagna sig deraf så länge virket i byggnaden ej blifvit angripet af röta,
hvaremot, i händelse qvarnen ej begagnats under tre vintrar samt
trävirket var ruttet, hvem helst bland allmänningsintressenterna, som ville,
egde att tillegna sig den. Jemväl i ett annat fall kunde den, som byggt
qvarnen, gå miste derom. Var nemligen qvarnen anlagd å allmänning
— i hvilken händelse samtlige egarne af allmänningen vore pligtige att
på derom af den byggande framstäld begäran utlägga väg för honom till
qvarnen — blef, derest denne försummat att framställa sådan anhållan
samt marken omkring qvarnen vid företaget skifte tillföll annan person,
qvarnen »onyttig» för egaren, d. v. s. han kunde ej fordra att få taga
väg öfver annans egor för att komma till qvarnen.
Den yngre Vestgötalagen, hvars bestämmelser i ämnet i öfrigt äro
lika med de ofvan omförmälda, innehåller derförutom ett stadgande,
som begränsar rättigheten till qvarnanläggningar derhän, att byggnaden
borde bortföras, derest grannarne det yrkade och aftal med dem ej
kunde träffas.
Utförligare föreskrifter i ämnet förekomma i Ostgötalagen. Förutom
förbudet att bygga qvarn så, att annans åker eller äng derigenom lede
skada, stadgades, att den, som bodde ofvan, skulle så bygga att han ej
undanhölle dem qvarnvatten, hvilka bodde nedanför, liksom ock desse
ej fingo bygga till men för de ofvan liggande, utan skulle den ene råda
öfver den andres damlucka, d. v. s. ega rätt att till förekommande af
skada draga upp damluckan. Till strömmens midt egde en hvar
strandegare bygga. Funnos flera forsar, egde den strandegare företräde att
bygga, hvars qvarn ej komme att lända annan till skada; och kunde
äldre verk, som led skada genom nya anläggningar, påkalla utrifning
deraf. Var qvarnställe fleres gemensamma tillhörighet och ville ej alla
egarne taga del i qvarnbyggandet, egde den vitsord, som önskade bygga.
Dock ålåg det denne att stämma dem, som ej ville bygga, och bjuda
dem bygga med honom samt, derest deltagande vägrades, söka dom på
rättigheten att bygga. Sedan sådan dom erhållits, kunde öfrige
delegare i qvarnstället fordra deltagande i qvarnens nyttjande allenast under
vilkor, att full godtgörelse lemnades den som byggt för kostnad och
arbete.
Svealagarnes bestämmelser i ämnet äro i de flesta fall nästan
ordagrannt öfverensstämmande sins emellan. Bland stadgandena i
Uplandslagen märkes, att, derest qvarnställe var beläget emellan byar, hvarje by
egde halfva qvarnstället så långt byns egor sträckte sig; att qvarnställe,
som vore beläget inom by, skulle delas efter öre och örtug så, att en
hvar finge lott deri efter som han egde del i tomt, åker och äng; samt
att, om två eller tre qvarnställen lågo inom by, de skulle delas efter
markland, hvarefter en hvar egde bygga eller låta qvarnstället ligga nere.
Vidare meddelas förbud att bygga till skada för annans åker eller äng
eller för ofvan belägen qvarn; och skulle, derest sådan skada befanns
ega rum, byggnaden utöfvas. Huru förfaras skulle då gemensamt qvarn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
