Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Om starka och svaga verba och nomina i Gotiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett mindre antal Gotiska stamverb bildas
præteritistammen genom reduplication, d. v. s. genom en i viss
mon modificerad fördubbling af sjelfva roten, t. ex. skal-skald
af roten shld (skilja), al-auk af^fc(öka). Ursprungligen bar
väl denna bildning bestått i rotens oförändrade upprepning;
ty då språket ännu befann sig i det äldsta skedet af sin
utveckling, och rötterna omedelbart utgjorde ordstammar, ja,
ord, kan det näppeligen hafva haft någon annan utväg att
af en och samma rot skapa ett nytt uttryck, än just
fördubblingen. Exempelvis skulle således af roten vid (se) praeteritum
tidigare varit vldvid, eller, med tillägg af subjectet för l:a
persona singularis, vldvldma, jag såg. Sedermera bildades
häraf genom utelemning af den första rotens slutljud och
stegring af den andras vocal, samt bortkastning af
personalsuffixets m, förmodligen invalda, hvaraf till slut,
hufvudsakligen genom uppoffring af reduplications-stafvelsen uppstodo
det Forn-Grekiska Fälda och det Gotiska valt (vet). Af
jämnförelsen med de med Gotiskan beslägtade äldre språken,
i synnerhet Sanskrit, men äfven Grekiska och Latin,
berättigas man till den slutsatsen, att i en förhistorisk tidpunkt
alla den förstnämndas stamverb bildat sina præteriti-stammar
genom reduplication. Slutligen qvarstod reduplicationen enligt
regeln endast i sådana verb, som i præsens hade i roten ett
oförsvagadt a med position, eller ett é, eller en dubbelt stegrad
vocal. I de öfriga, hvilka utgöra flertalet, är reduplicationen
uppoffrad; men præteriti-formen, här ofta olika i singularis
och pluralis, skiljer sig från præsens-stammen genom rotens
olika sjelfljud. Denne skilnad, ehuru i sjelfva verket icke
uppkommen genom ett och samma slags förändring, har dock,
emedan han i samtliga fallen syftar till samma mål, ansetts
för dessa verbs egentliga kännetecken och erhållit
benämningen ljudvexling (Ablaut). Exempelvis må anföras: 1. pers.
praeter. sing. fôr, plur. fôr-um, praes. sing. far-a, af roten
far, och praet. sing. rann, pl. runn-um, praes. rlnn-a, af
roten rann. I förra fallet antages praet. i ett äldre,
förhistoriskt skede hafva hetat i sing. fa-fâr-a, plur. fa-far-masl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
