- Project Runeberg -  Om den ursprungliga betydelsen af så kallad stark och svag verbal- och nominalflexion i de germaniska språken med särskildt afseende å den nu varande svenska ordböjningens hufvudarter /
18

(1864) [MARC] Author: Fredrik Widmark - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Om starka och svaga verba och nomina i Gotiskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det att stamverben äro bildade omedelbart af ordrötterna.
Vi böra tillägga, att om än de senares stammar i något
tempus utvisa ett tillägg till rotstafvelsen, t. ex. i præsens
af ett a, eller en inskjutning af ett n i sjelfva roten, såsom
i samma tempus af standa (stå) af roten stad, eller en
reduplication af roten, eller något dylikt; så upphäfves dock
icke derigenom dessa verbs egenskap af omedelbara
stambildningar. De härledda åter förutsätta för sin uppkomst redan
färdiga verbal- eller nominal-stammar, af hvilka de bildats
genom tillägg, hvilka icke inskränka sig till vissa former,
utan genomgå alla tempus-stammarne. De härledda
Gotiska verben indelas vanligen i trenne regelbundna
conjugationer efter verbal-stammens olika slutljud eller så kallade
binde-vocal, nämnligen ja, ai och o. I grunden äro dock
dessa tre härledningstillägg blott olika modificationer af ett
enda, nämnligen aja, hvilket oförkortadt förekommer i
Sanskrit, t. ex. i sâdájati (han sätter) af roten sad (sitta),
védájati (han förkunnar) af vid (se, veta), bôdhájati (han
underrättar af budh (veta). Möjligen är detta aja så att
förklara, att det begynnande a tillhör den förutgående
verbal-eller nominal-stammen, och ja, ett ofta användt
stambildnings-ämne, sammanfaller med pronominal-roten ja, som
ingår i det Sanskritska relativet jas, — I den första svaga
Gotiska conjugationen har bildningsämnet aja förlorat
begynnelseljudet, hvarigenom det erhållit formen ja, äfven
förändrad till ji eller ei, i præteriti-stammarne blott i, t. ex. i
nasja (jag räddar), nasjis (du räddar), nasida (räddade),
nasips (räddad), af stammen nas i verbet nisan (blifva frisk);
sôkja (jag söker), sôkeis (du söker), sôkida (sökte) af
præteriti-stammen sôk i verbet sakan (tvista). — Den andra
conjugationens ai är uppkommet af aja genom förlusten af
det slutande a och vocalisering af j, t. ex. i veihaip (han
helgar) af adjectiv-stammen veiha (helig), armaip (han
förbarmar sig) af stammen arma (fattig). — I den tredje
conjugationen ändtligen visar sig aja sammansmält till 6, t. ex. i
galeikôp (han liknar), præt. galeikôda, af stammen ga-leika,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 11 21:49:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbflex/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free