Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Edmond Dantes. Greve av Monte Cristo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 52 -
- Jag tackar dig sade lorden hjärtligt och tryckte
en kyss på hennes hand. Jag skulle nog kommit. Den
unge spanjoren tog i dag i anspråk min mesta tid.
- Och du har gärna sett honom? frågade Haydée.
- Ja, jag tror mig ej hava misstagit mig på
honom, svarade lorden. Han är ung, företagsam, glad,
och vad som är bättre, han är rättskaffens; hans hjärta
slår endast för det som är ädelt och gott.
- Och vad ämnar du med honom? frågade
Haydée.
- Jag vet det ej själv ännu, svarade lorden, som
nu talade likaså hjärtligt och milt, som han hela dagen
förut uttryckt sig kallt, hårt och trotsigt. Jag skall
närmast träffa honom i sin egen hacienda och då fatta
ett beslut. Nu, Haydée, har jag något annat att
meddela dig. Du ser detta guld?
- Jag ser det, min herre och käraste, sade hon
skrattande. Har det blivit en alkemist av dig?
- Ja och nej! detta måste jag göra, sade lorden.
Jag har ej gjort eller ens upptäckt detta guldet. Jag
har endast bringat det i dagsljuset. Och mera skall
komma efter.
- Brunnen således, som du lät gräva, förde dig
till en guldgruva? frågade Haydée.
- Det var endast en förevändning, svarade
lorden. Men låt mig berätta för dig. - Påminner du dig
den dagen, då vi mitt i den steniga öknen på väg hit
från New-Orleans, träffade den där mannen, som var
mera ett lik än en människa? Solen brände hett på
kalkhällarna. Ingenstädes en grön fläck eller en källa
eller en skuggande buske. Jag bävade och du även,
och mitt vanligen så kalla blod begynte att sjuda i
denna glödande vildmark. Då hörde vi suckar bakom
en sten. Jag sprang själv ned av vagnen, blott för att
få någon omväxling i denna dödligt långsamma
ödemark. Jag såg en man, ett skelett. Ögat flammade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
