Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Edmond Dantes. Greve av Monte Cristo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__54 -
till tecken att hon med uppmärksamhet avhörde
honom.
Även han hade talat sålunda, även honom hade man
ansett för vansinnig. Arme Faria! fortfor lorden
suckande. Nog av, jag skrattade icke, jag misstrodde
honom ej heller. Jag frågade honom blott varför han,
med sin rikedom, måste ensam försmäkta i öknen. Han
suckade.
- Herre, sade han därpå, det är Guds dom! Jag
är tysk mitt namn är Biichting. Jag hade hustru och
barn, tjänst och börd; men djävulen förbländade mig,
jag blev kär i min broders hustru och dödade honörn.
Jag flydde därpå. Samvetet drev mig bort över
havet till Amerika.
Flera år levde jag i östern, men kunde ej mera se
människor i ansiktet; jag kunde ej mera tåla se att en
man levde lyckligt med sin hustru. Liksom Johannes
Paricida drevs jag ut i öknen i ensamhet. Jag vandrade
till Kalifornien och levde där vid kusten, förtjänade
mitt bröd med arbete. Då lät mig en händelse, då jag
grävde en grop i jorden för att gömma en pung med
guld uti, upptäcka något som skulle göra mig till
världens herre, ifall jag finge leva. Jag hade funnit guld,
gediget guld. Jag grävde vidare och överallt fann jag
guld, rent guld. Då grep mig åter en vansinnig
levnadslust. Jag var rikare än Krösus, rikare än denne världens
härskare. Mina samvetskval tystnade för guldets klang.
Min ånger hade skaffat mig himlens förlåtelse, och
guldet skulle försona mig med den jordiska rättvisan.
Jag kunde återvända till min hustru, mina barn, jag
kunde göra alla lyckliga. Men därjämte grep mig en
vansinnig ångest, att någon skulle upptäcka min
hemlighet, och dela den ined mig. Ville jag uppgräva min
skatt, måste jag vända mig till människor, jag måste
använda dem, jag måste bli på stället. Den som redan
var rik, kunde detta; en fattig landstrykare, som jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
