Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Valentine Morrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 176 -
och slutligen dödar honom? tillade den unga frun,
ängsligt och skälvande.
- Ja till och med! sade Emanuel skrattande. Vad
gör ni er för inbillningar, käraste svägerska!
- Döda Max, och därtill i hemlighet? Vilken
föreställning? sade även Julie med en ton, som betydde,
att förr skulle världen förgås, än hennes bror lida någon
skada.
- Pappa, sade nu den äldste gossen, talar ni om
morbror Max? Var är då han egentligen?
- Pappa! stammade nu även den lille Edmond, och
sträckte sina små knubbiga armar, längtande i luften.
- Till och med den lille längtar efter honom;
suckade Valentine och tryckte barnet till sitt bröst. Det
är verkligen orätt av prinsen att han invecklat min man
i dessa förhållanden. Max hade inte behövt vara med
därom. Jo, om företaget åtminstone hade lyckats,
men nu!
- Det är äkta ifruntimmerspolitik! sade Emanuel
skrattande. Ni gillar den, som låter edra män vara
i lugn -
- Jag bryr mig alls icke om politik och har aldrig
brytt mig om den! sade Valentine. Och hade icke
Max sagt mig, att greven önskade det - ack ja, om
endast greven vore här!
- Vilken greve? frågade Emanuel och Julie på en
gång.
- Vilken annan än greven av Montecristo, allas
vår räddare! svarade den unga frun.
- Jat greven av Montecristo! om han vore här!
suckade Emanuel och Julie. Det är väl sant! han
kunde varit nog ädelmodig och låta oss veta var han
befinner sig.
- Så att vi kunnat taga i anspråk hans hjälp, eller
huru? sade Emanuel till sin hustru, som hade haft detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
