Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Valentine Morrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 177 -
yttrande. Jag trodde greven har varit ädelmodig nog
emot oss.
- Ja, men då Max på hans begäran rest till
London, och - sade Julie hastigt.
- Gott, greven skall nog veta medel och utvägar
att befria honom! sade Emanuel med tillförsikt.
- Du har rätt! sade Julie. Greven skall rädda
Max. Gud välsigne honom!
- Gud välsigne honom! viskade även Valentine
och såg fromt upp mot himmelen.
Nu inträdde en gammal tjänare. Det var Fénélon,
en gammal matros, som redan tjänat Maximilians och
Julies fader och en gång varit en käck sjöman. Han
lämnade den unga frun ett kort.
- Vad är detta? sade denna, sedan hon läst. Herr
Frank-Carré, general-statsfullmäktig, ber mig om ett
kort samtal. Vad kan statens fullmäktig vilja mig?
- Men min Gud, Valentine, gissar du då inte? Han
vill tala med dig om Maximilian! sade Julie.
Den unga frun som blivit blek - kanske emedan
namnet "general-statsfullmäktige" påminde henne om
sin faders forna befattning - hämtade sig nu och steg
hastigt upp.
- Då måste jag väl tala med honom, eller huru?
frågade hon oskyldigt.
- Utan tvivel, sade Emanuel. Fénélon, inför herrn
i mottagningsrummet.
- Var nu försiktig, Valentine, man kan icke veta,
varför en statsfullmäktjg infinner sig. Hans avsikter
kunna vara goda, men möjligtvis vill han även utforska
eder rörande Max. Tag er därför till vara.
- Ack, jag vet så litet om det, som Max gjort,
att det ej skall bliva mig svårt! sade Valentine.
_ £n sådan ämbetsman kan ofta av det
oskyldigaste samtal göra giftiga slutsatser! ropade Emanuel
V. H. I 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
