Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Don Lotario besöker Therese
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 261 -
sig därför hastigt, lämnade kaféet och for till abbé
La-guidais bostad.
Abbéen, som annars regelmässigt tog emot besök kl.
fyra eller fem, hade undantagsvis måst gå ut i dag.
Invänta honom ville don Lotario ej. Skulle han fara till
mamsell Thérese, utan att få närmare underrättelse om
henne? Han ville våga det.
Huset i vilket damen bodde, var lätt att igenkänna.
Det var det största i grannskapet.
- Är fröken Thérese hemma? frågade han
portiern, som satt sömnig i sin kammare.
- Jag tror det, min herre. Behagar ni stiga en
trappa upp!
Don Lotario gick uppför. Huset var elegant. Var
Thérese verkligen en "förlorad**, så måste hon alltid
hava förstått att till ett högt pris avyttra kvinnans största
skatt. Trappans ledstänger voro av väl utskuret ekträd,
trappstegen betäckta med mattor. Don Lotario ringde.
- Är fröken Thérese att träffa? frågade han den
vänliga jungfrun.
- Edert namn, min herre?
- Don Lotario de Toledo.
- Stig in, om det behagar er. Madame är i sin
bu-doir.
- Kanske fröken har väntat mig mitt vackra barn?
frågade han.
- Det vet jag icke, svarade jungfrun. Men hon
har nämnt för mig edert namn - i dag på morgonen
- och det är tillräckligt.
- Gott, tänkte Lotario, jag har varit väntad!
jungfrun kallade henne madame - men så kallar man ju
alla damer i Frankrike. Hon är i sin budoir. Mitt öde
skall bestämmas.
Han gick vidare. Rummet som han inträdde uti,
var utstyrt med den finaste smak. I allmänhet såg
våningen ej ut som om den vore hyrd, vilken man bebor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
