- Project Runeberg -  Världens herre /
287

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Femtiotusen francs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 287 -

skall hålla mig till greven, sade nu den större. Och
vad tror ni om den unga, bleka flickan, som varit hos
honom en tid? Efter vad man sagt mig, skall hon
stundom infinna sig vid de religiösa sammankomsterna och
vara mycket förtrolig med greven.

- Hon är täck, men har ej gjort stort intryck på
mig, sade den mindre. Om jag icke visste att greven
vore en rik man, så skulle jag anse henne för en
lockfågel. Jag tror att hennes smäktande ögon göra intryck
på överspända karaktärer. Möjligtvis är hon en mätress,
ty även de heliga hava sina svagheter.

- Hörde ni inte att det var frågan om en messias?
sade den större skrattande. Kanske skall hon vara
modern till den nye messias!

- Mycket mö j ligt I svarade den andra gycklande.
Och skulle ni icke ha lust att bliva fadren?

Don Lotario ångrade nästan, att han följt de bägge,
så skarpt och bitande trängde deras skratt in uti hans
sårade hjärta! Vilka ord om henne, som han så
innerligt älskade! Och huru kunde greven, huru kunde
Thérese umgås med sådant folk, som stodo i alla
avseenden så långt under dem? Hade då greven så liten
världserfarenhet, att han uppoffrade sig åt personer,
vilka ville begagna sig av hans religiösa svärmeri för sin
världsliga vinningslystnad?

Han ville se dem båda, för att igenkänna dem, om
han någon gång tillfälligtvis sammanträffade med dem
hos greven. Han gick därför fort, och då han såg att
de båda ämnade vika av på en tvärgata, vid vars hörn
var en lykta, så korsade han gatan och kunde tydligt
se dem båda i ansiktet.

Den lille kände han icke. Det var en man med ett
fint, klokt ansikte. Men den större igenkände han
ögonblickligen, trots den högt uppdragna kappkragen. Det
var Rablasy, rymmaren.

Don Lotario blev på det högsta Överraskad. Hur ha-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free