- Project Runeberg -  Världens herre /
288

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Femtiotusen francs - 20. Hopp och tvivel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 288 -

de det varit möjligt för dessa människor att göra
bekantskap med greve Arenberg! Visserligen var han en
skojare, en infam skälm! Men det låg ju i själva hans
ansiktsdrag, uttrycket av en förtappad varelse. Don
Lotario visste ej ännu, huru lätt det är att bedraga folk,
om man går in på deras åsikter, och att det icke finnes
lättrognare människor i världen, än de som hängiva sig
åt religiöst svärmeri och mysticism.

Han beslöt att varna greven. Han påminde sig att
det var den afton då den unga spelklubben samlades.
Han gick dit.

20. HOPP OCH TVIVEL.

Sedan trenne veckor, efter den aftonen, då han
träffade Thérese, hade han ej besökt klubben, och i
allmänhet sällan sett någon av sina bekanta. Men nu
kände han ett behov att höra människoröster. Han
borde ej bliva ensam med sina tankar. Han inträdde
i Palais Royal. Tjänarna kände honom och lät honom
inträda i det rum som tillhörde sällskapet.

Den förste som don Lotario märkte, var Loupert,
som satt vid spelbordet. Häpen trädde Lotario ett
ögonblick tillbaka. Han kände blodet i sina ådror stelna.
Här satt den man, som för en halvtimma sedan stött
kniven i sin moders hjärta, obekymrad om sitt brott,
obekymrad om straffet, som varje ögonblick kunde nå
honom, och hans råa stämma överröstade alla de andra
spelarnas, hans kvickheter voro de högljuddaste.

Don Lotario var färdig att rusa på honom, slå ned
honom och sedan överlämna honom i rättvisans
händer. Men han hejdade sig. Nej - först ville han se
huru långt fräckheten hos denne oerhörde skurk kunde
gå. Man hade utsänt honom för att lära känna världen,
- gott, han ville se huru en mördare reder sig för sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free