Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 365 -
lit båten ifrån mig, för att beröva mig tillfället att fly.
Ön är nu ett rängeise tör oss båda.
- Och finnes då ingen annan utväg? ingen
räddning! suckade franskan.
- Nej! det vill säga att ni återvänder till
mormonerna och jag beslutar mig att ensam lämna Deserets
område. Och det är en nåd av mormonerna, om de
tillåta mig det. Jag tvivlar därpå.
- Jag återvända! Nej, icke numera! sade Amelie.
Finnes ej något annat medel, icke ett enda?
Wolfram stod i djupa funderingar. Hastigt flög en
glädjestråle över hans ansikte. Det var en hemsk
glädje.
- Jo, det finnes ännu ett annat medel, ett
förtvivlat! sade han. Det bringar död eller räddning!
- Och vilket är det?
- Jag skall sedan säga er det, nu är det för tidigt.
Ni skulle bäva tillbaka därför!
Han tog sin egen bössa, sedan geväret som Bertois
skänkt honom, och pistolerna samt gick ut ur grottan
för att ifrån sin klippbrant kasta en blick ut åt sjön.
Han hade ej sett fel. Två stora båtar, bemannade med
beväpnade mormoner, närmade sig ön långsamt och
tycktes söka en gynnande landningsplats.
- Vad vilja dessa människor? frågade Amelie, som
tyst hade följt efter honom. Återfordra mig?
- Sannolikt, och även straffa mig, svarade Wolfram
med ett hånskratt. Nåväl, våld emot våld! Jag
känner mig inte ängslig.
- Ni vill således strida mot denna övermakt?
frågade Amelie?
- Ja säkert! svarade Wolfram. Jag ber att ni går
in i grottan då det gäller.
- Men det skulle bringa er döden och beröva oss
den sista resten av hopp.
- Nej! sade Wolfram beslutsamt. Och om än så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
