Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 366 ~
vore - jag måste en gång avkyla min hämndetörst
mot dessa mormoner. Gå ni tillbaka, Amelie, jag
måste tala vid dessa människor innan de komma för
nära ön. Och sedan skola snart kulor tala i stället för
ord. Gå ni tillbaka, jag ber er l
- O, Wolfram, sade Amelie och tryckte händerna
för sitt bleka ansikte, uppoffra er icke för min skull!
Reta icke dessa människor. Jag vill återvända, om
det skulle påfordras.
- Icke för er skull, nej! svarade han. Jag
kämpar för mig själv. Gå ni.
Båtarna voro nu på ett bösskotts avstånd från ön.
- Hälla! skrek Wolfram med stark stämma emot
dem. Vad vill ni?
- Vem angår det? Vi vilja till ön! blev svaret.
- Det är min ö, och jag förbjuder var och en att
närma sig och lägga till.
- Er ö ? Den tillhör de troendes församling. Den
tillhör nya Jerusalems område. Ingen hedning, ingen
bannlyst vågar bo på den!
- Gott! Tillbaka, säger jag er, eller ni har en
kula ibland er! sade Wolfram.
Mormonerna rodde på. Wolfram fattade lugnt
Bertois bössa.
- Jag vill se om den är så god, som den ser ut,
sade han, mönstrande geväret med välbehag. Den
första kulan skall endast träffa båtens stäv rätt över
vattengången!
Han lade an och siktade knappast en sekund.
Skottet genljöd från klipporna och det lätta slag som följde
strax efter, gav tillkänna att kulan träffat trä.
Wolfram gick bakom en klippa för att vara betäckt.
I båten uppstod genast förvirring. Flertalet av
mormonerna drogo sig tillbaka åt aktern på det att fören
av båten skulle höja sig. Två man undersökte hålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
