- Project Runeberg -  Världens herre /
383

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 383 -

hon ville draga sig ur hans armar, och han bar aktning
för detta drag av kvinnlig blygsamhet. Han lät henne
långsamt och försiktigt nedsjunka så att hon kom att
sitta på hästens sadel.

- En tillfällighet har räddat oss, sade han därpå.
Vi hava störtat ned i denna cistern, och ovädret har
dragit förbi oss över våra huvuden. Möjligen äro vi
de enda som blivit räddade. Kanske, men därpå skola
vi tänka på sedan.

- Varpå? frågade Judith, som satt på sin plats med
sänkt huvud och dödsmatt hållning.

- På framtiden, svarade Albert. På ovissheten att
träffa människor.

Judith suckade, men svarade ej vidare. Även Albert
försjönk i eftersinnande.

- Jag vill lämna cisternen, för att efterse, vad som
blivit av tåget, sade han därpå. De levande skola ej
mera skada mig, det lärer ej finnas många av dem
kvar, och av de döda har jag intet att frukta.

- Ni vill lämna mig? sade Judith ängslig, då hon
såg att han gick till cisternens vägg.

- Ja, men blott för att snart komma tillbaka,
svarade Albert. Kanske finner jag något som kan vara oss
av nytta på vår resa.

- Men om kabylerna får se er! Då skola de döda
er! sade Judith.

- Jag skall vara försiktig! sade Albert. Jag skall
icke tänka på mig själv, utan på er.

Det var ej så lätt att kliva uppför väggen i cisternen.
Men till all lycka hade fogarna i stenarna, som
bildade väggarna öppnat sig, så att Albert med något
besvär kunde klättra upp. Han såg först försiktigt över
kanten av cisternen, men ingen levande varelse kunde
han upptäcka, hela den vidsträckta öknen framåt.

Han sprang således upp och skakade dammet av sina
kläder. Han var visserligen van vid denna tröstlösa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free