Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska rigtning.1) De äldre rimmande författarnc hadc också
stundom ett medvetande af sin och språkets oförmåga, så gör t. ex.
öfversäittaren af “Reyncke Fo$z“ den bekännelsen att “rimmen hålla
icke theras rätta mått och syllaba “. Först vid midten af
1600-talet började man teoretiskt behandla diktkonsten, på hvilket
område Andreas Arvidi Stregnensis’ på svenska skrifna verk, utgifvet
år 1 <»51, är af epokgörande betydelse, mera dock för de anförda
exemplen än för de icke alltid med full klarhet uppfattade, från
Opitz och Ravn hemtade nya teorierna2); och först under den
Caro-linska tiden iklädde sig vår svenska vers fullständigt den moderna
diktens form, först nu blef accenten medvetet enaherskandc3) och
*) W. stod väl i allmänhet qvar på den äldre visdiktningens botten;
men många af de qväden, som gå nnder hans namn, ega fullständig
re-naissance-natur, särdeles genom det herdemanér, som kännetecknar dem.
Detta gäller ock om Tönnis Langmans af E. Meyer: Gustaf Rosenhane s. 149
anförda visa från 1630-talet, hvilken lifligt erinrar om den tyska
herde-diktningen. På grund af dessa och några andra liknande företeelser
under det literära skede, som omfattas af Gustaf Adolfs och Christinas
regering, skulle man kunna benämna det öfver gångstiden, i
synnerhet som den följande tidelivarf inledande Stiernhielms diktning till stor
del faller derunder. Men ännu vid slutet af dennes lefnad, innan
Columbus, Lagerlöf m. fi. genom sina dikter hunnit sprida mästarens metriska
lager till en större allmänhet, stodo många vitterhetsidkare qvar på den
gamla ståndpunkten; några gjorde ansatser att öfvergå från knitteln till
alexandrinen och att ersätta assonanserna med de rena rimmen.
Intressant i detta hänseende är t. ex. en «Ehre-Dicht* vid Päder Jonæ Aspes och
Marg. Oloffsdotters bröllop «i Theda kyrkio 1661», skrifven af Magnus
Ifvvarsson Selinus (ett ex. finnes i Lunds Univ.-bibl.); jemför ock några
af Urban Hjärnes dikter.
2) Han påpekar ock i företalet att de äldre dikterna voro
«vnder-tijden mächta ynkeligen skreffne«. Arvidis svåger Josias Fougdonius
sätter i sin lyckönskningsvers hans metriska betydelse i jembredd med
Opitz’: <Ty kännes i och mer för Swensker Opitz godh«, Arvidi hade ju
också visat prof på verser, som ej voro teffter gammalt prijm*. — Andra
metriska verk omtalas i tidskriften Samlaren årg. 1882 h. 1 s. 48 o. f.
Af diktarne sjelfve visa Stiernhielm, Columbus, Rosenhane, Lagerlöf m.
fl. synnerlig omsorg om versifikationen liksom om språkbehandlingen; en
poetiserande teoretiker af renaste vatten är den här nedan omtalade
Michael Zethrin.
3) Lagerlöf tyckes dock i sina föreläsningar lagt mesta vigt vid
stafvelseräknandet och öfversett accentens betydelse. — Sahlstedts omdöme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
