Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeln om betonade och obetonade stafvelsers regelbundna omvexling
allmänt erkänd, först nu vek knitteln öfverallt, om än i dramat
ganska sent, för den nyare metrikens två- och tretaktiga,
stafvelse-räknande versslag. Om rimmet började man visa allt större
omsorg, ehuru ännu mot slutet af tidehvarfvet felaktigheter och
oegent-ligheter äfveir hos de bättre författarne kunna iakttagas; i ett fall
står ock det samma högre än t. o. m. de följande, i det att man
nemligeu vanligtvis undvek att rimma på obetonad stafvelse. Hvad
versslagen åter angår, infördes, såsom ytterligare kommer att
påpekas, nu nästan på en gång en mångfald dylika från antikens
och det södra Europas vitterhet, detta dock utan att äldre, friare
och mera folkliga rytmer undanträngdes, hvilka särskildt i komisk
stil fortfarande användes. Skulle någon anmärkning göras, så vore
det den, att man nu i reaktion mot den förra formlösheten alldeles
för mycket lade an på formens utbildning, hvilket urartade till
allahanda versifikatoriska lekar, anagrammer, acrosticha, verser i
form af pokaler, kors, hjertan o. d., hvilket allt jemte ordlekar och
språkliga gycklerier i synnerhet begagnades i tillfällighetsqvädena.
Ofta var också förhållandet det, att man poetiserade endast för att
öfva och utbilda sin språkfärdighet. Det retoriska fick på grund
häraf stor betydelse: man brukade till öfverdrift omskrifningar,
sinnebilder och mytologiska hänsyftningar, hvarvid vanligen en stor
forbistring egde rum, i det man sammanblandade de olika
mytologiernas föreställningar och namn med hvarandra och med
christen-domens. Allmänt bekant är, hvilken stor vigt man, ehuru äfven
här följande utländska mönster, lade på det egna språkets riktande
och utvecklande; de nya diktarne ausågo sig vara kallade icke
mindre till dettas än till literaturens omskapande. Flera verk af denna
art utkommo, och ännu förvaras, särskildt å Upsala
Universitetsbibliotek, en mängd handskrifter, som vittna om den Carolinskå
tidens språkligt-fosterländska forskarnit och samlingsifver. — Hvad
man nu än om denna stundom för långt gående formsträfvan må
att Stiernhielm följde den latinska prosodiens lagar, torde vara lika
orig-tigt som hans yttrande, att hexameter på svenska «icke med god framgång
låter sig giöra« (se uppsatsen «Om Poeter och Verser i gemen« i IV
delen af Samling af verser på Svenska s. 121).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
