Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom sin melodi som genom sin naturbeskrifvande ton och sin
“epi-cureiska belåtenhet", utan att dock ega dennas “bacchiska
hänryckning" J). Ett annat stycke på samma nätta meter och i samma
lekande tonart behaudlar ett Inbördes Krig emellan Förnuftet och
Affecterna. Dessa senare bibehöllo väl oftast hos Runius segern,
men stundom var kampen emellan dem och förnuftet allvarligare än
nyss nämnda stycke låter ana, och mången gång tvingade måhända
en bitter erfarenhet den sorglöse skämtaren till större besinning.
I Rättwist utslag öficer • Bacchi Brors och Veneris Fartisans
twist, ett, såsom vi nyss sett, i literaturen ofta förekommande
ämne, erinrar författaren den förre, att “dagliga suset Giör armod
i huset Och lychtas med pust", den senare "At lusten förgår När
kitzlandet slaknar, När samwetet waknar" och dem båda “At sötaste
klåda Giör swidande sår“. Till dylika, icke just så glada
reflexioner bragtes skalden också af en djupare orsak, nemligen tanken på
en kommande “ewig eftersläng", såsom det framgår af en Air
anglois öficer Werldenes fåfängligheter: “Hwad mest alle etc.“
Allt hvad man här i verlden kallar “Liuft och sött, förnämt och
högt" gör dock hjertat oförnöjdt; mot dem, som äro stolta öfver
anor och börd, slungar skalden denna sats: “Af din kläder och
förfäder Blir du ingen Adelsman, Egen dygd är Adel sann", verldens
Men du som söng det sköna Näset, Bland dessa björkar, dina wingar
När vid et berg uti en dal Från tufvan skola flytta mig
Din lyra i det gröna gräset På bergets topp at näset måla,
Tog ljudet af vår näktergal, Der dagens första blickar stråla
Din ande, Runius! som sig svingar Och nöjets gudar samla sig.
Jfr en recension öfver “Årstiderna44 i Sv. Parnassen f. år 1786 s. 136 o.
f., der äfven “Blomsterdrömmen44 aftryckes. — Oxenstjerna påminner i 4:de
sången af “Skördarne44 om Runii Skenäs-qväde i dessa rader:
Här Runius, först bland oss till Sångens tempel förd,
Yid handen i sin gång af Smaken ändtlig tagen
Bevekte styrkans språk att jollra med behagen.
Så högt tänkte två af 1700-talets förnämsta skalder om den sedan så
förkättrade Runius!
x) Am a. a. H s. 196.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
