Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det vär på denna såväl de precieuses “vers de société44 och
“piéces fugitives“ som Boileau’s satirer grundade sin framgång.
Arten af de förra, hvilka stundom voro mera lättsinniga än
skämtsamma, hafva vi redan vid Runius o. a. lärt känna; nedan skola
vi ytterligare påträffa några representanter för denna lätta genre.
Den nu moderna, högt i gunst stående satirdiktningen egde i viss
mån en annan karakter än den äldre, som, der den icke valde
konkreta föremål eller gjorde personliga anfall, oftast var förbunden
med ett religiöst intresse och endast förstod att gifva det icke
sällan träffande och kärnfulla innehållet en rå och opolerad, t. o. m.
plump form. Nu frigjorde man sig från den religiösa synpunkten,
satiren erhöll en etiskt-social pregel, det “politiska44 d. v. s., efter
ett dåtida språkbruk, det i allmänna sammanlefnaden passande fick
allt större betydelse; personliga anspelningar bortlades väl ej helt
och hållet, men insveptes merendels i allegoriens slöja; grofheter
tillätos icke, formen blef putsad och fin, och det hela autog en
abstrakt all man-ton, som ofta blef färglös och vatteuhaltig. — Af
den beundrade Boileau’s diktning efterbildades äfven en annan sida,
nemligen den literaturkritiska, och hans versifierade 44Art poétique44
öfverflyttades troligen redan under Carl XII:s tid till vårt tungomål.
Det regelbindande af den förut vildt växande, oansade diktkonsten,
hvilket i nämnda arbete räknar sitt förnämsta uttryck, var en af
de vigtigaste faktorerna för den fransk-klassiska rigtningens hastiga
utbredning och slutliga herravälde: nian började blygas för det
oformliga, smaklösa och inkorrekta i deu hittills gällande poesien
och sökte med all ifver tillegna sig de franska mönstrens finare
smak, deras eleganta diktion, deras klarhet och reda i
kompositionen. I denna formella sträfvan framlyser visserligen rigtningens
ytlighet och begränsning — denna frånsida är man ännu i våra
dagar, särdeles i Tyskland, alltför benägen att framhålla — men i
denua sträfvan ligger äfveu dess förtjenst, och vi hafva visst icke att
beklaga dess öfverhandtagande hos oss: den blef en sträug och
tuktande uppfostrare för vår vitterhet, en nödvändig genomgångspunkt
för dess framskridande till yttre full kornn ing.
Redan i början af det 18:de århundradet slog den
franskklassiska sådden djupa rötter i vår literära jordmån, och det af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
