Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen efter begrafningen blef det tvist mellan de
andra rika slägtingarne om barnet: ett par farbröder ville
rifva flickan till sig, ty hon var rik. Gudmodern och
hennes man sade ingenting, de afbidade tiden. Då kom
en mera aflägsen slägting, en barnlös hustru, och tillika
med sin man bad hon gudmodern så bönligt, att de måtte
få den lilla; de ville taga henne, som eget barn, låta hela
hennes förmögenhet stå orörd och dertill gifva henne all
sin egen en gång de gingo hädan. Bäst som farbröderna
då trättes om fosterlönen för flickan, trädde gudmodern
fram och sade: «Barnet är mitt, här skall ej längre kifvas
om den lilla.» Men då bröto de ut i beskyllningar mot
henne; hon ville af egennytta taga ett tionde barn, då
hon hade nio förut. Hon svarade dem med harm, och i
det samma flögo båda portarne till gården upp på vid gafvel,
men ingen hördes eller syntes komma. De snåla
slägtingarne tystnade, och ingen sade ett ord emot, när
gudmodern tog flickan med sig hem, för att sedan anförtro
henne åt det barnlösa paret.
Det var samma kvinna, denna som var flickans
gudmor, som fick ett så godt bevis på, att der bodde goda
vättar i deras hus, fast folk hade beskylt hennes far för
att med Goanissens tillhjelp ha skaffat sig sin förmögenhet.
Det sades, att hennes mor gaf Goanissen ny tröja och
toppmössa hvarje år och en skål gröt och mjölk hvar
julafton; men det var nog bara förtal, ty hennes mor var
dotter af en prest, och sjelf var hon, liksom dottern, en
gudfruktig kvinna. I detta hus, bland de nio barnen och
det myckna husfolket, kunde vättar nog trifvas, ty der
rådde ordning och tukt. En natt vaknade hustrun och
saknade sitt späda barn, som hon haft liggande på sin
arm. Hon tände ljus och började söka efter den lilla;
hon såg då barnet ligga sofvande under sängen med
moderns sko till hufvudgärd. Den lilla var så röd, varm
och mätt, att modern lätt förstod, det en liten vättemor
gett henne di.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
