- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
122

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänkte på och vägde mellan två tycken; då sattes hans
eller hennes ört mellan de två, man gissade på, under
takbjelken i stugan, de andra sattes par om par, ungefär
ett halft kvarter från hvarandra. Efter som de då vände
sig mot eller från hvarandra, kunde man se de skiftande
eller tilltagande känslorna hos de par de förestälde.
Vissnade en ört, visste man att kärleken var rent utslocknad,
men om två af dem böjde sig kring hvarandra, blef der
bröllop af för detta par.

Det brukades också, men mera på lek, att fråga göken,
hur många år man skulle gå ogift, och man sade också,
att den, som i dörren mötte soporna, när man sopade ett
rum, ej blef gift det året.

Detta var allt sådant, som ej skadade någon menniska;
men deremot bar man förakt för sådana menniskor, som
brukade stygga konster för att vända folks kärlek till sig,
antingen man ville eller ej, och vi — min man och jag
— sågo alltid noga till, att ej vårt husfolk om sommar-
och höstkvällarne fångade flädermöss, ty det är kändt, att
tre droppar blod af högra vingen på en flädermus, somliga
säga af sjelfva djurets kropp, ha denna förmåga, om man
kan narra den, som så skall förgöras, till att på ett eller
annat sätt förtära dem. Tre droppar blod ur högra
lillfingret skall ha samma verkan. Det påstås äfven, att
karlarne, för att hämnas på töserna, hitta också på andra
leda konster, så att pigorna, när de äro på gille eller
dans, bära sig åt som små barn innan dessa lärt sig
renlighet. Till denna stygga konst behöfde de blott en fjäder,
som togs ur tuppens gump. Eller också kunna de samla
«brännvablar» (maneter) ur hafvet, torka dem och stöta
dem till pulver. Strö de sedan detta på dansgolfvet, så
skämma alla töserna ut sig då de dansa.

En tuppfjäder, tagen ur tuppens stjert och lagd i
ölkruset, lär ha samma verkan både på töser och karlar.

Här finnes annars många djur, hvilka äro mera
antingen goda eller onda, än de gå för, och känner man
dem ej, kan man lätt komma i förtret för dem. Så kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free