Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hade en gård; mannen blef förgjord af en hexa der
i närheten. Först dogo alla hans hönor, den ena efter
den andra, sedan började han sjelf känna sig sjuk. Då
sände hans kvinna bud till en klok gubbe i Koholma i
Norra Åsbo härad. När han fick se de kläder eller hvad
annars budet förde med sig hemifrån, sade han, att det
var på högsta tiden hjelp kom, ty två dagar senare, och
mannen hade dött, liksom hönsen; sedan hade det blifvit
hustruns och barnens tur. Emellertid visade det sig nog,
hvem som var den skyldige, ty samma dag och stund,
som budet talade med gubben i Koholma, dånade mannen,
som han satt vid sitt bord, hexan rände rundt omkring
gården och försökte alla sina konster för att freda sig
mot den kloke. Ett ögonblick stod hon, eller hennes
skepnad, på hufvudet i en dam utanför gården, än syntes
skepnaden stå på hufvudet på backen ofvanför gården,
och sjelf stod hon skenbarligen vid grinden till hagen.
Der såg mannen henne, sedan han återfått sin sans, och
då ville han kasta sten på henne, men alla stenarne
träffade grinden. Budet kom hem från gubben med rökelse
och små suddar, med något kraftigt medel, som skulle
läggas i alla husets dörrtrösklar; det hjelpte.
En af mina bekanta kom att bo i ett torp, der denna
hexa — hon lefver ännu och ger sig min af att vara
helig — förr hade haft sin bostad. Men kreaturen
vantrifdes der: då lade mannen hvit och röd korallsten samt
helvetesfrö under stensättningen i kobåsarne, sedan blefvo
kreaturen både friska och blanka. Jag har sjelf ett par
år varit granne med denna hexa; vi hade det ena året
en den allra vackraste gris, och min kvinna sade just en
dag: «Bara nu ej hexan måtte få se den!» Men just
Söndagen derpå kom hon till oss, söt och slät i talet,
som vanligt; grisen stod på gården, och då hon fick se
den, sade hon: «Nej, se en sådan grann, fet gris!» och
så strök hon grisen öfver ryggen tre gånger med sin
hand; från den dagen stod han aldrig mer på sina ben,
utan låg och åt, tills vi måste slagta honom. Ja, hon är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
