- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
143

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farlig, denna hexa; ofta såg jag utanför hennes hus en
stor, tjock padda, som väl gick hennes ärenden, kan
man tro.

Det är ej längre sedan än i min ungdom, att i
Vanneberga, Vestra Göinge härad, bodde en hexa, som
var vida beryktad. Hon tog kraften af grädden, så att
folk, som hade många kor, ej fick något smör, medan
hon tjärnade flera skålpund bara i en balja vatten. En
långfredagsmorgon fann en dräng henne, sittande utanför
hans husbondes ladugårdsvägg, mjölkande på knutarne af
de bastrep, hvarmed korna bundos. Hon lofvade att gifva
drängen en ny lärftsskjorta, om han ville tiga med hvad
han sett, men han mottog ej anbudet; derför dog han
också några dagar derefter. På ett annat ställe förgjorde
hon en stor präktig hingst derigenom, att hon klappade
honom på länden. Men egaren sökte då en klok, der
blef rökadt i hela gården; då kom hexan sättande dit och
ville låna en kroknyckel (dyrk), men man visste, att fick
hon låna något, hvad det vara månde, så omintetgjorde
hon den klokes hjelp. När hon så ingenting fick och ej
slapp in i huset, måste hon gå, men då jemrade hon sig
högt, ty den kloke förstod konsten att göra så mycket,
så hon blef skållad. Det hände sedan en
långfredagsmorgon, att en kornett, som jag mycket väl kände, gick
på jagt, han hörde då hur hexorna med sus och brus
kommo ridande från Blåkulla. Han rigtade sin bössa rakt
upp i luften och sköt; då damp samma hexa ned i
Vannebergabäck, men hon blef ej skadad; det var blott krutet
och elden, som störde förtrollningen, så hon ej kunde
fara längre i luften.

På flera ställen samlas hexorna omkring socknens
kyrka påskdagsmorgon innan solen upprinner. Om man
vet någon kyrka, kring hvilken de bruka samlas, och
innan deras ankomst stiger upp i kyrktornet, så kan man
derifrån se, hur de, fullkomligt nakna, dansa kring templet.
Slänger man så en bit stål ned på dem, så få de stanna
der de äro tills dag blir ljus. De äro tvungna att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free