Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon i rummen under natten, så sade de, att icke ens
en stol var rubbad från sin plats.
I närheten af Skabersjö, i en by som heter Yddinge,
der stod, i den tid jag var der, en stor lind, och det sades
allmänt, att deri bodde en lindorm. Det är, förstås, ingen
rigtig orm, utan något ondt, som tagit ormahamn. Der
var just ingen, som var glad vid att komma den linden
för när, ty det säges, att lindormen har en osynlig magt
att draga menniskor in till sig i trädet, för att äta upp
dem, och för att göra deras plågor värre, börjar han på
fötterna och äter och äter, så länge der är något igen af
menniskan.
Ute i Skabersjö skog är det, som sjusofvarne lågo i
sömn under tre hundra år; jag har ofta sett den hålan,
den finnes i backen ännu, tänker jag. Det hade ju
nemligen händt sig så, att tvänne män kommit i tvist om ett
stycke jord, och den som hade orätt lejde sig sju vittnen,
som skulle vittna falskt för honom. De hade tänkt ut det
så, att då tingsstället just stod på den omtvistade jorden,
lade de något af mannens egen jord i sina skor och gingo
så ed på, att de stodo på hans jord, för hvilken de
vittnade. Men då de så skulle gå hem, kände de sig trötta
och lade sig att sofva i hålan i Skabersjö skog, och
vaknade ej förrän trehundra år voro förlidna. De trodde
dock sjelfve, att de blott sofvit några timmar; men då de
kommo ut, kände de hvarken igen trakten eller
menniskorna, och då de ville köpa sig mat för de penningar
de hade på sig, och som de, kan tro, fått för sitt falska
vittnesmål, visste ingen hvad det var för gamla mynt eller
hvad de gingo för. Så blef det hela uppdagadt, och man
förstod att det var ett Guds straff öfver menedarne, hvilka
också skulle stå som varnagel för alla menniskor. När
sjusofvarne så hade bekänt sin synd, föllo de till stoft
och mull under deras händer, som rörde vid dem, och
ingen såg eller hörde dem mera.
Under Skabersjö lyder en gård som heter Roslätt;
der på egorna syntes ofta penningebloss, men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
