Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besynnerligt, att icke alla menniskor kunna se dem. Jag
kunde kalla på min hustru och visa henne hur de
blossade, men hon såg ej det ringaste. Ett par af de andre
torparne der togo sig för att gräfva efter skatten, och de
stötte just på kistan; men så kunde den ene ej tiga
längre, utan sade ett par ord till kamraten. Då rasade
backen ned och kistan försvann; det värsta var, att han,
som talat, blef rent vilse (vansinnig). Han måste föras
hem och hållas fast i sängen, men han pratade och
pratade, och den andre påstod, att det var bara osanning
han sade, men då skrek den sjuke: «Kanske du vill neka
till, att din käpp spottade mig i synen!» — Han dog
naturligtvis tredje dagen, ty det är en farlig sak att tala om
sådana ting samma dag, man om natten varit ute för dem.
I Pålsjö skog har ända till i fjor funnits en stor sten,
som kallades skattstenen derför, att derunder ligger en
stor skatt. Det skall ej vara så många år sedan, att två
karlar gräfde efter skatten, och de fingo också syn på en
stor kittel. Men just som de skulle ta upp den, kom der
en råtta förbi, dragande ett stort hölass; då skrek den
ene karlen: «Nej se!» och så försvann kitteln. Der skall
också stå en sten ute på marken emellan Ringstorp och
Pålsjö, på hvilken ligger en drake, som visar sig blott en
gång om året. Somliga säga, att der ligger en skatt
under stenen, men andra mena, att der för långa tider
ha bott menniskor, hvilka voro så arga, att all deras
stygghet blef till en sådan drake. Hvem som har rätt, är
just ej godt att veta, men säkert är, att någonstädes der
på orten har bott en man, som utgaf sig för så fattig,
att då han dog gick hustrun till presten för att få
begrafningshjelp. Men då menade presten, att mannen ej
torde varit så fattig, som hon trodde, ty han hade ju varit
så hiskligt snål. Månne han ej kunde ha gömt penningar
någonstädes? Då kom kvinnan ihåg, att mannen brukat
så ofta sitta och ligga under ett träd i närheten af deras
hus. Der blef nu undersökt, och då fans der en sten och
under stenen en kittel, på hvilken låg en stor orm. Presten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
