Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodet, ty han företog sig ingenting, som någon kunde
se, utan stod helt stilla på marken. Innehafvarne af denna
konst få ej lära bort den så länge de lefva; men den
som vill, kan få ärfva konsten, om han ber mannen derom
medan han lefver. Der ligger då i hans likkista en
skrifven lapp, innehållande de ord, som stannar blodet.
Somliga säga, att det är «Fader vår», skrifven baklänges.
Mot näsblod förordnas annars vanligen, att en röd
tråd skall bindas kring venstra lillfingret, om det är ur
högra näsborren det blöder, men är det ur den venstra,
så skall tråden knytas kring högra lillfingret. Samma
medel mot kramp brukas ännu, att slå «krampknut» på
en tråd och binda den kring den lem som anfäktas af
detta onda.
Ännu är tron på finnarnes och lapparnes
trolldomsförmåga långt ifrån utdöd. Solstyng, häftiga håll, gikt
och lamhet tillskrifves ofta verkan af lappskott. Det enda
säkra botemedel mot dessa är att vända sig till sådana
smeder, hvilka kunna den gamla konsten att smida ut
ögonen på tjufvar och «skjuta lappskottet till baka.»
Lapparne troddes äfven ega förmåga att under vintersolståndet
kunna taga till sig all kraften ur julbrödet och julölet,
om der ej slogs kors öfver deg och ölkar.
En medelålders man, trädgårdsmästare till yrket,
omtalade för mig, att i hans hembygd, som var i någon af
kullasocknarne, fans en liten smed, som för sin pipande
stämma bar tillnamnet «Pivare-smen.» Utan sin nästan
öfvernaturliga styrka, egde han äfven förmåga att kunna
smida ögonen ut på folk, som begått stöld. Pivare-smen
omlitades af många, deribland af en känd, namngifven
bonde der i orten. Han hade haft en stor sytrådshärfva
utlagd på sin blekplan i trädgården. På samma tid under
sommaren hade en af hans kor blifvit behäftad med en
sjukdom, som kräfde ständig tillsyn, hvarför hon tjudrades
på blekplanen. En vacker dag försvann trådhärfvan, och
mannen antog, att den var stulen. Han vände sig till
Pivare-smen och bad honom upptäcka tjufven, som ärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
