- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
215

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade förtjent att mista ett öga, då han ej kunde se sin
nästas sytråd utan få ond lust dertill. Smeden smidde
ett stycke kallt jern tills det blef glödrödt, det hör till
konsten, och då bonden kom hem och skulle se om sin
ko, trillade hennes ena öga ned på blekplanen. Nu fann
han för godt att slagta kon, och då fann man tråden ännu
oförtärd i henne. «Det kostade mina tio riksdaler till
Pivare-smen och dertill kon, men så fick jag i stället reda
på tjufven», brukade mannen säga, när han omtalade
denna händelse för sina bekanta.

En annan gång hände det, att Pivare-smen sjelf blef
bestulen på femton riksdaler, som han hade förvarat i sin
plånbok. Då smidde han på samma sätt, och så hände
det sig ej bättre, än att, rätt som hans egen hustru satt
och spann, föll det ena ögat af henne ned i hennes knä.
Då förstod man nog, hvem som varit tjufven.

Till straff för sitt «ögonsmidande», blef Pivare-smen
slutligen också sjelf enögd. Då döden nalkades honom,
hade han en förfärlig lång dödskamp, mot hvilken alla
kända medel, att förkorta den, användes; men intet ville
hjelpa. Till slut lades smeden på bara golfvet, emedan
man var rädd, att der kunde finnas hönsfjäder i bolstrarne;
han låg på golfvet i tre timmar innan han gaf upp anden.

På samma ort bodde en lapp- eller finngubbe, som
hette Gocko. Denne kunde många konster, deribland
också den att skjuta lappskott och skjuta lappskotten
tillbaka, då de träffat någon. Men en gång hade han ej
skjutit lappskott bättre, än hans egen son råkade ut för
skottet och blef en krympling i hela sin lifstid.

Han kunde äfven bota sådana sjukdomar, som
uppkommo af dylika skott. Trädgårdsmästarens mor hade en
dag varit ute på vägen och fallit omkull, och när hon
reste sig upp, var hon så anfallen af värk och plåga, att
hon hvarken fick ro natt eller dag. Då hemtades Gocko
till henne, och bara den sjuka såg honom i dörren,
somnade hon in likt ett godt barn. Han förbjöd familjen
väcka den sjuka, men satte sig sjelf hos henne. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free