- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
230

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var en lycka för oss, att det äfven hörde till
bruket att låta döpa barnet så fort man kunde få lagat till
gillet, ty så länge barnet var odöpt, kunde min hustru ej
tänka på annat, än allt hvad som under denna tid skulle
göras för att afvända allt ondt, som hotade, samt
tillförsäkra gossen om framtida lycka och välgång. Jag
försökte väl föreställa henne det onödiga i allt detta, men hela
luften var, så att säga, så full af signeri och
öfvernaturliga ting, att hon hängaf sig åt samma tro som de gamla:
«Gör det ej något godt för vårt barn, så gör det
åtminstone ej något ondt, och det är väl ej för mycket af en
mor, att göra allt hvad hon kan för sitt barns lycka»,
svarade hon och lydde i allt de gamla.

Och till slut smittades äfven jag af allt detta, som jag
ju fullt och fast trott på som gosse. Vår lille son föddes
en Torsdag, och det var både väl och illa, ty dermed hade
han fått gåfvan att se alla de öfvernaturliga väsen, som gå
ibland oss, men dermed följde äfven förmånen att hvarken
vara rädd för spöken eller troll. Min hustrus mormor
ville dock hellre, att gossen skulle varit ett söndagsbarn,
ty då hade han haft lycka med sig i allt; lyckligast hade
det dock varit, om han kommit till verlden i «segerhätta»,
men det lär sällan hända. Som det nu en gång var, skulle
han tillförsäkras alla möjliga fördelar. Fastän gosse, hölls
barnet, innan det fick se solen, upp mot månen, för att i
framtiden undvika att bli brynt af solen; han skulle röra
vid en hund, för att få godt läkekött; och då jag lyckligt
nog hade ett föl, lockades detta in i stugan, och gossen
lades på dess rygg, så han skulle få tur med hästar.
Modern fick ej taga emot något föremål, som kastades till
henne på sängen, då blef gossen en slarfver. Hon fick ej
förtära hvarken vått eller torrt, medan hon hade barnet på
armen eller i sitt knä, ty då blef det en frossare. Vår
katt var under dessa dagar bannlyst från stugan, ty man
visste med säkerhet, att han hade sprungit under en
likkista, och föll det honom nu in att springa under barnets
bädd, så kunde det bli en varulf, efter som det var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free