- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
246

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När de då blefvo allena i brudkammaren, befalde
lindormen henne hotande att kläda af sig.

«Kläd du först af dig!» svarade hon.

«Det har ingen af de förra begärt», sade lindormen
häpen.

«Men jag begär det!» svarade hon.

Då böljade han att vrida sig, stöna och flåsa, och
efter en stund hade han dragit det yttersta skinnet af sig;
det låg på golfvet, hiskligt att se på. Då drog bruden
ett af sina snöhvita linnen af sig och kastade det på
lindormsskinnet. Han ville åter, att hon skulle kläda af sig,
men hon befalte honom igen att göra detta först. Han
måste lyda, och under jemmer och vånda drog han af sig
det ena skinnet efter det andra, och på hvarje skinn
kastade hon ett af sina hvita lintyg, tills der på golfvet
låg sju lindormsskinn och sex snöhvita lintyg; det sjunde
behöll hon på sig. Men nu stod lindormen framför henne,
som en oformlig blodig och slemmig köttmassa, hvilken
hon af alla sina krafter började skura med luten och de
nya viskorna.

Men då hon nära slitit upp den tredja skurviskan,
stod der framför henne den fagraste yngling i verlden.
Han tackade henne för det hon räddat honom från den
hemska förtrollningen, och sade henne, att han var
konungens och drottningens äldste son, som skulle ärfva landet.
Och så frågade han henne, om hon nu ville hålla det
löfte, hon som lindormens brud hade gifvet, att dela allt
med honom. Dertill sade hon ett förnöjdt ja.

Hvarje gång lindormen hade hållit bröllop, skulle en
af konungens tjenare följande morgon öppna dörren till
brudkammaren och se om bruden lefde. Äfven denna
morgon tittade han in genom dörren, men hvad han då
såg slog honom med sådan häpnad, att han med fart
stängde dörren och hastade in till konungen och
drottningen, som väntade på hans budskap. Tjenaren förtäljde
dem om den underliga syn han sett: På golfvet lågo sju
lindormsskinn och sex snöhvita linnen och der bredvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free