- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
247

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tre slitna skurviskor, men i sängen sof den skönaste
yngling bredvid den fagra unga jungfrun.

Konungen och drottningen undrade storligen, hvad
detta skulle betyda; men då fördes åter den gamla fattiga
kvinnan in till drottningen och bad henne påminna sig,
huru hon hade felat mot hennes råd och ätit den förste
löken med alla dess skal, derför hade hennes förstfödde
blifvit en lindorm. Då tillkallades jordgumman, och hon
bekände, att hon kastat lindormen genom fönstret ut i skogen.
Nu kallade konungen och drottningen till sig deras
förstfödde och hans unga gemål; de togo dem båda i famn
och bad honom förtälja dem sina sorgliga öden under de
tjugo år, han lefvat i skogen som en hisklig lindorm. Detta
gjorde han, och sedan läto hans föräldrar öfver hela landet
förkunna, att han var deras äldste son och skulle tillika
med sin gemål ärfva land och rike efter dem.

Så lefde prins Lindorm och hans fagra hustru i glädje
och lycka en tid i kungens gård, och då hans far snart
lades i grafven, fick Lindorm hela riket. Kort derefter
gick också hans mor ur verlden.

Så hände det sig, att en fiende förklarade den unge
konungen krig; och som han förutsåg, att det skulle dröja
minst tre år, innan han fick återvända till sitt land och
sin drottning, och han visste att hon inom kort skulle få
ett barn, anbefalde han alla sina hemmavarande tjenare
att hafva den ömmaste vård om henne. Och på det de
skulle kunna skrifva förtroligt till hvarandra, lät han göra
två sigillringar, en till sig och en till sin unga drottning,
och en befallning utfärdades, att ingen annan fick vid
lifsstraff öppna något bref, som var försegladt med ett af
dessa sigill. Så tog konungen farväl af sin drottning och
drog ut i kriget.

Drottningens onda styfmor hade med stor harm hört,
att det gått den vackra styfdottern så väl, att hon icke
allenast fått behålla sitt lif, utan nu äfven var landets
drottning. Hon rufvade nu jemt på, hur hon skulle kunna
förstöra hennes lycka. När nu konungen var ute i kriget,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free