Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom den onda kvinnan till drottningen, talade väl för
henne och sade, att hon alltid förutsett, att hennes styfdotter
var ämnad till något stort i verlden, och att hon derför
stält så till, att hon blef den förtrollade kungasonens brud.
Drottningen, som ej trodde någon menniska om så mycken
falskhet, bjöd sin styfmor vara välkommen och behöll henne
hos sig. En kort tid derefter fick drottningen två gossar,
de vackraste barn någon kunde skåda. Då hon skrifvit
ett bref till konungen och bådat honom detta, bad
styfmodern om lof att få kamma drottningens hår liksom
dennas egen moder gjort, då hon lefde. Drottningen
tillstadde henne det, och styfmodern kammade drottningen,
så denna föll i sömn; då löste hon sigillringen af hennes
hals och bytte ut hennes bref mot ett annat, i hvilket var
skrifvet, att drottningen fått två hundvalpar.
När konungen fick detta bref, blef han mycket
bedröfvad, men han kom i håg, att han sjelf lefvat i tjugo
år som lindorm och blifvit löst af sin förtrollning af sin
unga drottning; derför skref han tillbaka till sin förnämste
tjenare, att drottningen och hundvalparne skulle vårdas
mycket väl under de år han var borta. Men äfven detta
bref tog styfmodern, läste det och skref ett nytt, i hvilket
der stod konungens befallning, att drottningen och de
båda små prinsarne skulle brännas på bål. Detta bref
förseglade hon äfven med drottningens sigill, som var
alldeles lika med konungens.
Tjenaren blef mycket förskräckt och bedröfvad öfver
konungens befallning, till hvilken han ej kunde finna någon
orsak. Men då han ej hade hjerta att spilla tre oskyldiga
menniskors lif, lät han uppresa ett bål och derpå bränna
ett får med två lam, på det man skulle tro, alt han
uppfylt konungens befallning, som styfmodern låtit förkunna för
folket, med det tillägg, att drottningen varit en led trollpacka.
Men den trogne tjenaren sade till drottningen, att det
var konungens befallning, att hon, under de år han var borta
i kriget, skulle hålla sig dold på slottet, så att ingen mer
än tjenaren finge se henne och de små prinsarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
