- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
250

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dag den sorgsne mannen kom ridande hem från skogen tog
han af sig en blodig skjorta och påtog en ren. Då
förstod hon, att det var något annat än de vilda djurens
blod, som fläckade mannens skjortor, och så tog hon mod
till sig och sporde honom.

Han ville i början ej säga henne det; men då
berättade hon honom sina öden och hur det lyckats henne
att frälsa lindormen. Då förtäljde mannen, att han förr
hade lefvat ett vildt lif och slutligen ingått ett skriftligt
kontrakt med den onde anden. Men innan detta kontrakt
tilländalupet, hade mannen ångrat sig och vändt sig bort
från sina onda vägar och dragit sig undan i denna
enslighet. Den onde hade då förlorat magten, att taga honom;
men så länge han hade kontraktet, kunde han tvinga
mannen att en gång om dagen på en viss timme möta
sig ute i skogen, der då de onda andarne piskade mannen
blodig.

Nästa dag då timmen var inne och mannen skulle
rida ut i skogen, bad drottningen honom bli hemma och
se till prinsarne, ty hon ville i hans ställe möta de onda
andarne. Mannen förfärades och sade, att det icke endast
skulle kosta hennes lif, utan det skulle äfven bringa en
ännu större olycka öfver honom, än den han redan bar.
Men hon bad honom vara vid godt mod, såg efter om
hon hade de tre nötter, hon hittat vid sin mors graf,
satte sig upp på hästen och red ut i skogen. Då hon
ridit en stund, kommo der ett par onda andar fram och
skreko:

«Här kommer Pers häst och Pers hund, men Per
sjelf är icke med.» Då hörde hon på afstånd en förfärlig
stämma fråga, hvad hon ville.

«Jag kommer för att hemta Pers kontrakt,» svarade
drottningen.

Då blef der ett hiskligt väsen bland de onda andarne,
och den värsta stämman bland dem alla sade: «Rid du
hem och helsa Per, att då han kommer i morgon, skall
han få dubbelt så många slag som vanligt!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free