- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
251

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men då tog drottningen upp den ena af sina nötter,
knäckte den och vände om sin häst. Då flögo der
gnistor ur alla träden och de onda andarne tjöto, som om
de blefvo piskade tillbaka in i sina tillhåll.

Andra dagen vid samma tid red drottningen åter ut i
skogen, men då vågade andarne ej komma henne så nära,
de ville dock ej lemna kontraktet, utan hotade både henne
och mannen. Men hon knäckte sin andra nöt, och hela
skogen bakom henne tycktes stå i eld och lågor, och de
onda andarne tjöto ännu värre än första dagen; men
kontraktet ville de ej lemna.

Nu hade drottningen blott den sista nöten igen, men
äfven den ville hon våga för att frälsa mannen. Denna
gången knäckte hon nöten, när hon kom nära andarnes
tillhåll, och hvad då skedde med dem såg hon ej, men
under vildt jemmer och tjut räcktes henne kontraktet på
en lång trädgren. Glad red drottningen hem till kojan,
och gladare blef mannen, som i ångest suttit der inne, ty
nu var han frälsad ur de onda andarnes våld.

Emellertid hade kung Lindorm anländt hem från kriget,
och den första fråga han gjorde, då han kom in i sitt slott
var efter drottningen och hundvalparne. Tjenarne blefvo
bestörta; de visste ingenting om några hundvalpar;
drottningen hade fått två vackra prinsar, men kungen hade
befalt, att både de och drottningen skulle brännas på bål.
Konungen blef hvit i ansigtet af sorg och vrede och lät
kalla till sig sin förnämste tjenare, till hvilken han skrifvit
befallningen, att drottningen och hundvalparne skulle
omsorgsfullt vårdas. Men tjenaren visade honom då brefvet,
och deri stod, att drottningen och barnen skulle brännas;
då forstodo alla, att här var ett stort svek begånget.

När då konungens förnämste tjenare såg sin herres
stora sorg, bekände han för honom, att han skonat
drottningens och prinsarnes lif och blott bränt ett får och två
lam, och att drottningen med sina barn under tre år hållits
gömd på slottet, men att hon på det fjerde, då konungen
väntades hem, hade vandrat ut i vilda skogen. Då konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free