Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för skuld, de hade slösat och spelat bort alla sina
penningar och stodo nu i stor skuld hos värden, och då ingen
fans, som ville lösa deras lif, skulle de efter lag och rätt
hängas.
Prinsen förstod, att det var hans två äldre bröder, som
förverkat deras lif, och det skar honom i hjertat, att två
kungasöner skulle lida en så neslig död, och som han
hade nog af silfver och guld hos sig, betalde han deras
skulder och löste så deras lif.
Bröderna blefvo först mycket glada öfver sin frihet,
men då de sågo den yngste broderns skatter, kände de
afundsjuka öfver hans lycka och lade råd om, huru de
skulle kunna bringa honom i förderfvet och taga fogel
Grip, prinsessan och hästen med guldskorna och fara hem
till deras blinde fader. Då de voro ense om, hur sveket
skulle utföras, lockade de prinsen till herbergets lejonkula
och kastade honom ned till lejonen. Derpå satte de
prinsessan på hästen, togo fogel Grip och redo mot hemmet.
Prinsessan grät bittert, men de sade henne, att det skulle
kosta hennes lif, om hon nämde annat än, att de två äldste
bröderna vunnit alla tre skatterna. Då de nu anlände till
sin faders gård, blef der stor glädje, och alla prisade de
två äldste prinsarne för deras mod och tapperhet; då
konungen sporde efter deras yngste broder, svarade de,
att han på herberget fört ett sådant lif, att han blifvit
hängd för skuld.
Konungen sörjde bittert häröfver, ty den yngste
prinsen var hans käraste son, och glädjen öfver de vunna
skatterna försvann snart från slottet, ty fogel Grip ville ej
sjunga, så att kungen kunde återfå sin syn, prinsessan
grät natt och dag, och ingen vågade närma sig hästen så
mycket, att han kunde få se de berömda guldskorna.
Emellertid satt räfven i lejonkulan, då prinsen
störtades der ned, derför led han ingen skada af lejonen, utan
bevisade de honom all vänlighet. Räfven var ej heller ond
på prinsen för det han glömt hans sista varning. Han
sade blott, att de söner, som så kunnat glömma en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
