- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
269

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hofvar, den ene efter den andre, och visade kungens män
de berömde guldskorna.

Derpå föll hoffolkets tal på fogel Grip och det
förunderliga i, att han ej ville sjunga, hur väl man än
vårdade honom. Hofslagaren sade då, att han mycket väl
kände fogel Grip, som han sett, då fogeln satt i bur hos
en annan konung, och om fogeln nu ej sjöng, så måste
det väl vara derför, att han ej i allt hade det som han
skulle. Hofslagaren sade sig så väl känna fogelns sätt,
att om han bara finge se honom, så skulle han genast
säga hvad som fattades. Hoffolket lade råd om, huru de
skulle kunna bringa främlingen in för konungen, ty i hans
gemak satt fogel Grip tillika med den gråtande prinsessan,
och det blef beslutadt att försöket skulle vågas.

Så inträdde hofslagaren i konungens gemak, och så
snart han nämde fogeln vid namn, böljade denne att sjunga
och prinsessan att småle. Då vek mörkret för konungens
ögon, och ju mera fogeln sjöng, ju klarare såg den förre,
så att han snart i den främmande hofslagaren igenkände
sin yngste son. Då omtalade prinsessan för konungen, hur
svekfullt hans äldste söner handlat, och så lät konungen
visa dem af landet. Men den yngste prinsen fick
prinsessan, hästen med guldskorna och halfva kungariket af
sin far, som sjelf, så länge han lefde, behöll fogel Grip,
hvilken nu sjöng af hjertans lust för konungen och hela
hans hof.

4. Svarta fröken.

(Qvidinge socken.)

Det var en gång en skomakare, som, tillika med sin
hustru, bodde i ett litet torp i skogen. De voro så fattiga,
att de ofta ej hade bröd för dagen.

En dag vandrade skomakaren ut i skogen, han var
mycket bedröfvad, ty hvarken han eller hustrun hade något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free